Skrattet är grunden

Vintern 1965 började Margareta Rilheim i realskolan. För att få lite extra träning i engelska sökte hon en brevvän. I Bildjournalen hittade hon adressen till en engelsk tjej.

Sommaren efter fick hon sitt första brev från June Booker. I början handlade breven om intressen, skolan och vardagen.

- Du gillade Beatles och jag svenska Hep stars, säger Margareta Rilheim.

- Du skickade mig en skiva med dem, minns June Booker.

Efter hand växte vänskapen och med den Margaretas brevhög. Hon har sparat alla brev från June i en byrålåda. Det första är märkt med en etta.

Några år eftertonåren gjorde brevkompisarna ett uppehåll.

- En dag berättade en kollega att hon hade en svensk brevvän. Då tänkte jag att det hade jag också en gång. Jag letade upp adressen till Margaretas mamma och skrev till henne.

Så var kontakten upprättad på nytt. Efter några år övergick de till telefonkontakt och nu mejlar de mest till varandra.

Det har även blivit en hel del resor mellan länderna. Första gången var 1979.

- Då bilade jag och Lenni (lättare för engelsmän att säga än Lennart) till England i tre veckor. Vi stannade till hos June och sedan blev vi där.

Under besöket hann de med både åtskilliga pubar och shopping.

Besöket gav mersmak och något år senare kom June med familj till Margareta och hennes familj. Sedan dess har familjerna träffats inte mindre än elva gånger. När barnen var små var det barnaktiviteter. June kommer ihåg att barnen gillade Tosselilla sommarland och Skånes djurpark.

Själv minns hon med värme sin svenska jul och nyårsfirande.

- Visserligen fick vi inte uppleva snö, men vi fick äta svenskt julbord och träffa tomten. Nyår var vackert med alla fyrverkerier, säger hon.

När de träffas i mogen ålder gör de mer vuxna utflykter till Stockholm, Göteborg och Malmö. Vid förra besöket i England tog June med Margareta till brittiska rivieran och Cornwall. Nu planerar de "Lennis" 60-årsdag nästa år till The Lake District i norra England.

Den gemensammahumorn är det som håller ihop vännerna.

- Vi skrattar mycket ihop och vi känner varandra tillräckligt för att veta när den andra vill ha lite egen tid, säger June.

De är lika varandra i mångt och mycket och de känner varandra så väl att de skrattar gott åt olikheterna.

- Skillnaderna finns där men de märks knappt. Till frukost vill du ha gröten först, sedan rostat bröd och först därefter te, aldrig kaffe, säger Margareta.

- Och du vill ha allt på en gång och kaffe till, säger June.

Att engelsmändricker te var Margareta beredd på vid Junes första visit. Hon laddade med te i lösvikt av en rad olika smaker, men så ville June och hennes man inte ha det.

- Det ska vara neutralt och med mjölk i, säger hon.

Picnicarna i skogen har de övergett efter att Margareta fått klart för sig att June inte gillar att äta ute med alla myror och andra insekter.

Däremot gillar hon musik och konserten med Robert Wells i Göteborg var en succé.

När de dricker ett glas vin i skuggan kvällen innan June och John ska ta flyget hem konstaterar de att de varit brevvänner i 43 år och delat livets alla med och motgångar.

- Vi har blivit som grannar, säger June.

- Goda grannar, förtydligar Margareta.