Till minne av Bo Axelsson

ººSom tidigare meddelats har vår gamle vän, respektive släkting, alldeles för tidigt lämnat oss. Bo Axelsson , född i Eslöv, kom till Kristianstad efter moderns likaledes alltför tidiga död. Under skoltiden i Kristianstad bodde han hos sin syster Greta och hennes man, Hasse Andersson, som var major vid regementet. Jag träffade Bosse första gången i början av 50-talet. Vi hade båda gått i Ruben Lunderups pojkgymnastiktrupp som höll till i gymnastiksalen i Vilans Folkhögskola.

Vi kom så småningom att hamna i samma klass i gymnasiet och blev snabbt mycket goda vänner. Vi tog så småningom studenten dagen efter varandra i maj 1960, hamnade på sommaren på samma kompani på I6, kamperade därefter den första tiden tillsammans under studierna i Lund. Bosses bästa läsämnen i gymnasiet var matematik och fysik, och för honom föll det sig naturligt efter 15 månader på I6 att börja vid Lunds nyöppnade Tekniska högskola, LTH, där han efter några år avlade examen som civilingenjör i elektronik.

Hans håg stod dock inte minst till industrin, så han kompletterade sin utbildning med ett år vid lärarhögskolan i Stockholm. Under hela sin yrkesverksamma tid tjänstgjorde han sedan som lärare i Malmö.

Bosse visade tidigt sina stora talanger inom idrotten. Efter en liten avstickare inom handboll satsade han helt på friidrott, där han visade sig vara extremt mångsidig och framgångsrik. När Kristianstads Högra Allmänna Läroverk 1959 för första gången och hittills enda gången vann Kungens Kanna vid skolungdomens hösttävlingar på Stockholms stadion, svarade Bosse ensam för nästan hälften av att Kristianstads poäng. Bland annat vann han så disparata grenar som kula och 110 meter häck. Han bars i gullstol vid återkomsten till Kristianstads järnvägsstation.

Karriären gick sedan spikrakt uppåt, han kom med i landslaget, blev svensk mästare i kula 1962 och i tiokamp året därpå. Den gamle legendaren Erik "Myggan" Uddebom ringde för någon vecka sedan, efter dödsbeskedet, och kom då strax in på hur roligt han och Bosse hade haft i samband med sina duster på olika arenor och under landskamperna. De höll fortsatt kontakt under alla år, även efter den aktiva tiden.

Bosse vann flera år priset som Kristianstads bäste idrottsman. Han tävlade för KFUM Kristianstad som hade entusiastiska ledare som Folke Lilja och Anders Uhler. Vid den tiden hade Bosse praktfysik. Hans kropp var i det närmaste man kan komma en kopia av Michelangelos Davidstaty. Han personifierade det så kallade gyllene snittet, vilket begrepp ju även tillämpas på människokroppen.

Bosse var också en mycket stor humanist, med stort intresse för musik och litteratur, men även biologi och medicin. Själv fick jag ofta kluriga frågor om saker inom mitt verksamhetsområde, hjärnkirurgi. Inom litteraturen var han mest förtjust i de gamla mästarna, främst de svenska, allt från Strindberg till Piraten. Den sistnämnde hade han en speciell relation till.

En varm sommardag 1971 hamnade Bosse och jag av en slump i Piratens trädgård i Kivik, där vi fick ett par timmars mycket trevligt samtal med den store författaren. När Piraten fick höra att Bosse var svensk mästare i tiokamp frågade han: "Ingår det boxning där?". Detta roade Bosse så mycket att han fick inspiration till sin första skrift "Tiokamp och Piraten", en samling små essäer som snabbt såldes slut.

Omslagsbilden som jag tog visar Bosse med Piraten i dennes trädgårdssoffa. Bosse kom senare med skriften "Olika sorters kulor" där han berättar om allt från de kulor han själv var en hejare på, till AB Svenska Kullager och till den kula som dödade Wild Bill Hickok.

Han formulerade sig mycket väl, humoristiskt, och hans syntax var närmast av Piratens kaliber. detta gällde även de oerhört många vykort man fick under åren från de mest udda ställer, alltifrån Trånsås Vattenkuranstalt till North Shields i England, där han hade funnit cigarrshappet Tiger Brand i Dock Street, som ju förekommer i Evert Taubes visa om Mary Strand.

1962 instiftade Bosse och Göran Eklund Sällskapet "Societas Sopra Nigra", eller Svarta Soppan, vars enda uppgift är att samlas en gång om året vid Mårten för att äta gås. Under de gångna 46 åren har vi hunnit beta av de flesta gästgiverierna i södra Sverige, men även Den Gyldene Freden i Stockholm, det år då Bosse gick lärarutbildning där. Bosse skötte de skriftliga, alltid humoristiska, kallelserna.

Vid vår senaste sammankomst i november -07 var tyvärr Bosse alltför tydligt märkt av den tilltagande ohälsa som drabbat honom de senaste åren, och som inte gick att hejda.

Den 28 maj slutade hans stora hjärta att slå.

Vi är många som nu sörjer Bosse, men är tacksamma för alla roliga minnen med honom under åren.