Ansvaret för fyrverkerier är i första hand användarens

I dessa dagar går med all rätt indignationens vågor höga bland alla dem som blir frustrerade av att så många barn (?) redan leker med nyårsfyrverkeriartiklar. Det är främst äldre och ägare av husdjur som upprörs över de störningar, som mest under kvällstid vållas av ”pyroteknikerna”. Än mer torde upprördheten avse det ovedersägliga faktum att barnen i fråga oftast ”skaffat” sig sin utrustning från det varuhus i Kristianstad, som inte anser sig ha skäl respektera den av konkurrenterna tillämpade inskränkningen av försäljningen till dagarna mellan jul och nyår. I fredagens Tyckt & tänkt kunde vi läsa att åsyftade varuhusets marknadschef tydligt värjer sig; dels genom att framhålla en slags skillnad mellan smällare och fyrverkeriartiklar, dels genom att påtala kravet på tillstånd för avskjutningarna som ett problem för polisen att beakta/åtgärda. Så här förhåller det sig i sak: Begreppet pyrotekniska artiklar omfattar egentligen fyrverkerier, effekter som i huvudsak har knalleffekt (smällare) samt ”leksaker” (knallpulver, smatterband och dylikt). Smällarna är nu förbjudna! Fyrverkerierna får inköpas av myndig person (18 år). Det är Räddningsverkets avdelning för explosivvaruhantering (tidigare Sprängämnesinspektionen) som kategoribestämmer, ger importlicenser, tillverknings- och grossisttillstånd samt formulerar föreskrifter för tillämpning av explosivvarulagstiftningen. Polisen är tillståndsmyndighet för försäljning i detalj och har även ansvaret för Ordningslagens efterlevnad beträffande tillstånd för avfyrning av fyrverkerier. I 3 kap 7§ anges nämligen att tillståndskrav gäller; ”om användningen med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom”. Ordningslagen lägger alltså ansvaret i första hand på användaren av fyrverkeriprodukten och i andra hand, vid en eventuell tillståndsansökan, på polisen. Studera citerade lagparagraf än en gång och Du förstår varför tillståndskravet inte går att upprätthålla vid nyårsfirandet. Då måste vi se genom fingrarna. Den optimala lösningen blir eljest, om så påkallas; totalförbud! Detta är sedan flera år under regeringens prövning. Skulle skjutningen i ett visst fall befinnas vara direkt avsedd att skada eller ofreda, så gäller emellertid Brottsbalkens bestämmelser om skadegörelse, misshandel, ofredande etcetera. Utvecklingen går nu, då Räddningsverket demonstrerar en påfallande liberal inställning till uppenbart ganska äventyrliga fyrverkeriartiklar, mot kraftigare pjäser som förses med ordentliga laddningar av bombkaraktär. Genom att de drivs upp från marken omedelbart före krevaderna, så kallas de för fyrverkerier och inte smällare. Var och en bör därför inse, att från ”den stördes” utgångspunkter saknar alltså resonemanget om vad pjäsen kallas helt och hållet betydelse. Man inser förhoppningsvis även att polisen i våra dagar inte givits resurser att före andra allvarliga händelser prioritera insatserna mot ofoget av de unga pyroteknikerna. Jag hoppas med ovan skrivna, att läsaren härmed delar polismyndighetens och Handelsföreningens i Kristianstad uppfattning, att försäljningen av fyrverkerier lämpligen bör koncentreras till tiden mellan jul och nyår. Inte minst bör de föräldrar som köper ut 18-årsprodukter till minderåriga barn besinna sittansvar! God Jul och ett skadefritt Gott Nyår Anders Björklund polisintendent