Årsredovisning 2002
Så vart det då äntligen (?) klart. Det som måste vara årets absolut stressigaste helg är återigen över. Här står vi nu bland överblivna tomtar, troll och julgranspynt och stirrar uppjagat på varandra. Ja, julen har än en gång dragit förbi. Och när så julhysterin lugnat ner sig, är det dags att åter samla firarkrafterna och ladda inför nyår. Och det var väl egentligen detta jag skulle komma fram till? Året är snart slut. Och vad passar då bättre än en liten reminder om vad vi upplevt under det gångna året. För att fräscha upp minnet lite grann. Varje år går ännu en eller ett par kända profiler till historien. Så även i år. Musikvärlden förlorade till exempel TLC:s Lisa ”Left-Eye” Lopez i en tragisk bilolycka, och Run DMC:s Jam Master Jay sköts till döds i New York. Även här i Sverige gick vi miste om några riktiga nationalsymboler. Den – åtminstone för min del – mest märkbara förlusten under året var nog Astrid Lindgren. Hela världens lilla sagotant. Under sina 94 år hann hon med att skriva närmare 90 böcker som sålde i miljontals exemplar världen över. En synnerligen imponerande livsbedrift. Och det var sålunda med stor sorg som beskedet om hennes död den 28 januari mottogs. Några andra karismatiska profiler vi förlorat under året är finansmannen Jan Stenbeck, våghalsen Göran Kropp och tokstollen Eddie Meduza. Bortgångna men ihågkomna... I år var det även dags för den galna skandalkarusell vi i allmän folkmun benämner som riksdagsvalet. Janne Josefsson – Sveriges stolthet – fick den briljanta idén att turnera runt i valstugorna för att se vad som försiggick i tankeverksamheten där. Det skulle han inte ha gjort. Därinne dolde sig en dårskap som aldrig borde fått se dagens ljus. Rasistiska idéer ledde till pinsamma uttalande vilka i sin tur ledde till ännu mer pinsamma borförklaringar. Och så vart cirkusen i full gång. Plötsligt intresserade sig allt fler människor för nyhets-och debattprogrammen i tv. Nöjesprogram kom i andra hand. Vilket i och för sig inte är så konstigt.Vem behöver dokusåpor och intrigerande wannabes när vi har sådana fantastiska politiker? Tamagotchin var uppenbarligen inte nog. I kategorin ”Helt onödig teknik” går priset därför i år till det japanska företaget Takara. De har nämligen lyckats med det förnämliga konststycket att uppfinna en manick genom vilken man kan tala med hundar. Bowlingual kallas underverket som är en liten apparat som tydligen avläser känslor ur hundars olika läten. Lätena avläses och placeras in under olika kategorier vilka sedan översätts till fraser som exempelvis: ”Vad tråkig!”, ”Åh, nej.” eller ”Jag orkar inte mer...” Så nu äntligen kan vi få reda på vad det egentligen är som voffsingarna försöker få fram med sitt gläfsande. Ja, det har varit ett händelserikt år på många punkter. Kanske hinner det hända ännu mer spännande saker på de dagar som är kvar av året. För min del återstår bara att önska er alla ett gott nytt år.
