Det måste vara lönsamt att göra folk friska
En närmare titt på förslaget visar att det är generösa tidsgränser som föreslås. I praktiken kan man komma att få vänta upp till ett halvår för behandling innan garantin faller ut. Vården kan man få vänta på ändå.
Är det ens konstruktivtatt ta till skattemedel som morötter för att landstingen ska förmås att fungera som kommunicerande kärl för sina vårdresurser? Frågan är om förslaget överhuvudtaget angriper problemets kärna: Att utbud och efterfrågan på vård är i ständig obalans över landet.
Det bör finnas andra vägar att tackla problemet. Ett radikalt förslag är att lägga all specialistvård under en huvudman - staten. Då skulle man organisatoriskt skapa det gränslösa vård-Sverige som man nu skapar på konstlad väg. Tillsammans med ett förstatligande av sjukkassorna får man då en organisation med ett inbyggt incitament för snabb vård och rehabilitering.
För vem vinnerpå att folk går sjukskrivna med smärtor och inte kan arbeta? Absolut ingen i det nationella perspektivet. Att det ändå sker är ett resultat av kortsiktiga ekonomiska intressen i vårdkedjans enskilda delar.
Det handlar i all enkelhet om att göra det lönsamt för den som står för fiolerna att se till att folk blir friska. Kunskapen finns, men var finns viljan?
