En riktig brasklapp medföljde smaklig julklapp

Jag satt och löste Nyårskrysset, där Rudolf med röda mulen kallas "visren", och kom att tänka på sonens diktning under lillejulaftons väntan på att kunna köra hit till "landet", så snart sambon jobbat färdigt kl 19.

På gatan där en ren det stod

med blicken lätt förstulen.

Jag tog så till mig allt mitt mod

och frågade om mulen.

"Den lyser röd och grann"

jag sa

och pekade på hans nos.

Jag tror han trodde narr jag va’

och tänkte gå min kos,

när plötsligen han talade

som bara renar kan:

"Jag ner från himlen dalade

med släde och med spann.

Min röda nos är följden av

friktionen i atmosfären,

när fartblint neråt i fullt trav

jag styrde mot affären.

Du vet, den grön och gula där,

dit tomten just gått in.

Min mule lider stort besvär

för tomtens jävla gin!"

Bolle

Det har säkert författats en hel massa "dikter" före jul, men oftast rör det sig ju om bara två eller fyra rader. Betydligt fler rader följde med chokladkartongen, som överlämnades till mig direkt vid deras ankomst.

I lagom mängd det blir

nog bra,

när bit för bit blir tagen.

I andra lagret får man ta,

när första är i magen.

Så sött det är och

ack så gott

det smälter lätt i mun.

Det mesta är ju kokosflott

som gör dig trind och runn.

Diabetes och

förträngd artär

vi fixar efter julen.

Dieten blir av frukt och bär

som för han med

röda mulen.

Bolle

En brasklapp kan man väl säga.

God fortsättning med försiktiga intag önskar

Bolles mor