Fler riktiga övergångsställen behövs i centrum

I debatten kring gångtrafikanterna har trafikingenjören Lars Nyström vid C 4 Teknik hotat blästra bort det markerade övergångsstället på Döbelnsgatan invid Resecentrum. Med all respekt och hänsyn till trafikingenjörens arbetsbörda men det låter alltför enkelt.

För den stora allmänheten torde det varit självklart att markeringarna för övergångsstället vid Resecentrum borde bibehållas.

Ett par övergångsskyltar hade istället varit tillräckligt – bussförarna vet ändå att människor måste passera över gatan till ett fellokaliserat Resecentrum.

All stadsplanering måste också ta hänsyn till de olika handikapp hos människor som inte är försedda med fartreglage vare sig i foten, i blindkäppen, i Adidasdojan eller på rollatorn. Många behöver tid på sig och ett skyltat övergångsställe – precis som det nu är markerat, inger den trygghet människan måste få ha.

Nya Boulevarden, vid korsningarna Västra och Östra Storgatan är en annan plats i staden som behöver såväl övergångsmarkeringar som skyltar för övergångsställe.

Frågan egentligen vad upphöjningarna i gatan är till för? Ja inte är de till för gångtrafikanter och för vissa bilister tycks det snarare vara en utmaning att köra så fort man kan över dem – de vet ändå att det inte är några formellt riktiga övergångsställen.

För den enfaldige gångtrafikanterna är de förvillande. Man förleds tro att det är riktiga övergångsställen – fast omålade sådana.

Budskapen i upphöjningarna leder till mångas förvirring.

Trafiken på Nya Boulevarden är stundtals tät varför samspel fordon–människa måste förtydligas med regelriktig skyltning.

Man skall ha klart för sig att det råder 50 km/tim på denna gata och ingalunda kan jämföras med fartbegränsningen utanför Domus.

Markeringar måste tydligt visa att det verkligen är övergångsställen alternativt att man markerar med rejält nedsatta fartbegränsningsskyltar av den typ som råder utanför Domus eller att upphöjningarna helt och hållet tas bort. Det sistnämnda torde lösa den förvirring som nu råder.

Alla fagra förklaringar att "samspel och respekt mellan fotgängare och fordonstrafikanter" fungerar inte utan regler.

"Rötäggen" i trafiken förstör tyvärr för alla de duktiga fordonsförare som tar hänsyn till gångtrafikanterna och att de inte får ha för bråttom om de tvunget måste köra in fordonet in i stadskärnan och helst utanför den butik man skall handla i.

Gångtrafikanterna utgör också en oerhört stor tillgång och resurs för affärslivet i Kristianstads centrum men är också en "mjukvara utan krockkuddar" till skillnad mot fordonsförarna som sitter i säkra plåtburkarna.

Jakten på minskat antal skadade och döda i trafiken – det vill säga att skapa den så kallade nollvisionen – är viktigare målsättningar än att i barnslig protest blästra bort ett övergångsställe. Det sistnämnda skapar enbart förakt mot det styrande skiktet istället för "samspel och respekt för varandra".

R Jonsson