Gammal man gör så gott han kan

Ett nytt år innebär att vi alla under detsamma blir ett år äldre. Sorgligt, tycker kanske många, men inte desto mindre sant. Detta får mig att osökt komma in på ett ord, eller snarare uttryck, som jag djupt ogillar och som jag helst skulle vilja se försvinna ur språkbruket. Jag syftar på ordet åldersrasism, som på senare tid fått en viss spridning, inte minst i massmedierna.

Man måste ifrågasätta det rimliga i att använda ordet rasism för att beskriva att någon diskrimineras eller motarbetas, till exempel på arbetsmarknaden, på grund av sin höga ålder. Begreppet rasism bör inte vidgas utan behålla sin ursprungliga betydelse. Trots att själva grunderna för rasism i dag allmänt anses vetenskapligt falska och etiskt förkastliga, lär vi tyvärr även i fortsättningen behöva ordet för att uttrycka de utstuderade hemskheter som det normalt betecknar. Vi bör därför avstå från att använda ordet i betydelsen diskriminering, negativ särbehandling.

Frågan är då vad vi ska säga och skriva i stället för det olämpliga uttrycket åldersrasism. Språkvårdarna har i dagens språkbruk identifierat två andra uttryck: ålderism och åldersdiskriminering. Båda har emellertid sina svagheter.

Ålderism, som är bildat av engelskans ateism eller agism, får väl anses vara lite för vagt och otydligt. Efterleden –ism kan ju stå för vad som helst; jämför bilism, turism, futurism, fascism med mera.

Uttrycket åldersdiskriminering är inte heller alldeles solklart. Det kan leda tankarna till ord som ålderspension och således antyda att det handlar om mycket gamla personer med sin arbetsaktiva tid bakom sig, vilket inte alls behöver vara fallet. Ytterligare en nackdel är att ordet har en alltför generell betydelse och helt enkelt kan avse diskriminering av en person på grund av hans eller hennes ålder, alltså även personer som uppfattas som för unga.

För att lösa problemet har Svenska språknämnden föreslagit två nya ord, äldrediskriminering respektive yngrediskriminering. Det förra skulle täcka innebörden diskriminering av en person som i ett visst sammanhang uppfattas som för gammal och det senare diskriminering av en person som i ett visst sammanhang uppfattas som för ung. Än så länge har dessa nyord inte fått något märkbart fotfäste i språkbruket. Det har däremot ordet åldersdiskriminering skaffat sig, varför det för dagen får anses vara den lämpligaste beteckningen för diskriminering av person som i visst sammanhang uppfattas som för gammal.

Huvudsaken är att vi försöker att upprätthålla "dödskallemärkningen" av ordet åldersrasism.

Efter denna föga aptitretande utläggning tänker jag kort besvara några läsarfrågor. Varför inte börja med något riktigt läckert. Signaturen "Ännu ej insnöad" vill veta något om den språkliga bakgrunden och hanteringen av ordet petit-chou. En direkt översättning från franskan skulle bli "litet kålhuvud", vilket i och för sig är en träffande beskrivning av bakelsens form och utseende. På svenska böjer vi ordet en petit-chou, petit-choun, flera petit-chouer, petit-chouerna. Man kan också använda den franska pluralformen petits-choux men får då genast problem med att hitta en ändelse i bestämd form. Petit-chou uttalas med ett kort e som i fett och ett långt o som i mos.

Samma läsare frågar vad som menas med hällörad och var uttrycket kommer ifrån. Hällörad är i hög grad provinsiellt och betyder gudsnådelig, salvelsefull. Verbet hälla förekommer här i betydelsen luta. Genom att luta örat, det vill säga lägga huvudet på sned, skulle enligt folkmun en person vilja ge sken av djup fromhet och styrka i tron. Inom de frälsningsläror och den nyandlighet, som är på modet i dag, körs det oftast med rakare puckar.