Inför portföljmodellen

Frågetecknen är många inför den utlovade kulturpropositionen i höst. Kulturministern var även under Almedalsveckan vag om innehållet och kunde bara utlova att propositionen kommer att behandla portföljmodellen och den ideella sektorns roll i kulturpolitiken.

Skulle alltså detta bli resultatet av ett och ett halvt års utredande? Det vore olyckligt. Kulturfrågorna är alltför viktiga för att på detta sätt slösas bort. Kultur är mycket större än kulturpolitiken. Det finns massor av kultur som inte behöver – och inte heller ska ha – offentliga kulturpengar. Men genom kulturpolitiken ger vi möjligheter till ett fritt skapande som annars inte hade varit möjligt. Därför är den ett fundament för vår demokrati.

Kulturutredningenhar fått kritik för ett alltför instrumentellt kulturbegrepp. Jag tycker inte att man behöver vara så rädd för det. Om kultur kan bidra till utveckling och tillväxt är det bra.

Men kultur har också ett egenvärde. Kultur är skapande och grunden för det fria ordet. Att få uttrycka sig är grunden för demokratiska och mänskliga rättigheter.

Den gängse bilden är att kulturutredningen har fått tummen ner av i stort sett alla. Visst har många tagit avstånd från delar av förslagen, men flera remissinstanser har å andra sidan ställt sig bakom viktiga delar. Kulturpolitiken har också mer än någonsin diskuterats under det här året. Det är bra.

Men några rösterhar saknats. Var finns den tunga och kompetenta kommittén som ansvarar för förslagen? De tre verkställande direktörerna inom bland annat teater och förlag, en mångkulturkonsulent och en generaldirektör har helt lyst med sin frånvaro? Det är synd. Med deras röster, som hade kunnat förklara och förtydliga bakgrunden till förslagen, hade debatten kunnat bli mycket djupare och mer meningsfull.

DIK menar att kulturutredningens förslag kan lägga grunden för en ny kulturpolitik som skulle kunna ge en bredare och större roll för kulturen. Kulturen kan växa genom att spela roll också inom andra politikområden. Regionernas ökade ansvar för kulturen ger också en bredare bas för kulturfrågorna.

Rätt genomförd, med tydliga statliga mål för kulturpolitiken, kan portföljmodellen förmera kulturen leda till ett större engagemang. Vi menar också att kulturutredningen utgör en god grund för att sätta igång ett långsiktigt arbete för en ny kulturpolitik.

Mycket är alltså ovisst om höstens kulturproposition, men ännu är det inte för sent för Lena Adelsohn Liljeroth att bli tydligare om vad hon vill. Vi i DIK hjälper gärna kulturministern på traven med följande handlingsplan för en ny kulturpolitik i fem punkter:

Våga genomföra portföljmodellen nu när region- och kommunpolitiker har energi, inspiration och beredskap! Det vore synd att inte ta det tillfället i akt!

Ta kampen medandra statsråd och gör kultur till en angelägenhet för tillväxt, utbildning och miljö!

Satsa nya pengar som smörjmedel för dessa reformer. Kulturen behöver mer resurser och nu är rätt tid.

Behåll kvalitetsmålet i de kulturpolitiska målen!

Sätt igång processer så att kulturpolitiken kan reformeras i god takt under de närmaste åren.

Låt detta bli ett startskott för framtidens kulturpolitik. Vår uppmaning till kulturministern är:

Sätt igång!