Ingen vågar redovisa kostnaden för invandringen

Lennart Glimbert skriver i en insändare den 10 januari att svensk invandringspolitik är ett misslyckande. Denna fråga är ju sedan länge tabubelagd, man är rädd som för elden, men vi måste ju få debattera detta på ett seriöst sätt någon gång och inte bara köra huvudet i sanden, för annars kan uppvaknandet bli fruktansvärt.

Det är ju en helt annan värld vi lever i i dag, många av oss som är födda på trettiotalet har aldrig varit arbetslösa. Har kunnat välja och vraka, gå från det ena arbetet till det andra.

Skillnaden mot i dag är som natt och dag för våra ungdomar. Du skall studera till du är närmare 25 och när du sedan närmar dig 50 få du en fyrtioåtta därbak då du är för gammal vilken utbildning du än har.

Du får hanka dig fram på ströjobb och stämpling och meningslösa kurser. Är du då utlänning och har dålig utbildning, kan svenska språket så där, ja då är du totalt körd.

Därför är det inte så konstigt att så många ungdomar, såväl svenska som invandrare, hänfaller i kriminalitet och droger. Här är invandrarna överrepresenterade, en del kommer tyvärr aldrig att beträda en arbetsplats som anställd, utan före trettio års ålder sluta sina dagar med en överdos på en offentlig toalett.

Ingen politiker vågar i dag ställa sig upp och redovisa vad den faktiska kostnaden för invandringen är, ingen vågar ta i detta. 40-50 miljarder per år kan man nästan dubbla för att komma fram till sanningen. Så har detta fått skena iväg okontrollerat och man bara fortsätter att lägga locket på.

Man kan fråga sig hur det skall sluta. Industrin sysselsätter allt färre folk, enkla jobb lägger man ut på låglöneländer, och servicejobben säljer man ut till bemanningsföretag. Här hade man förr för den som var arbetsskadad eller kommit upp i ålder en livlina att falla tillbaka på, man kunde gå kvar på arbetsplatsen med lite enklare jobb, men denna livlina klipper man av. Du ska helst kunna jobba till 110 procent.

Kommer det dessutom folk från de nya EU-länderna, fri arbetskraftsinvandring och konkurrerar om jobben, då kan detta sluta med rasism och främlingshat vi aldrig skådat.

Förutsättningen för en fungerande offentlig sektor är att folk arbetar och betalar skatt. I framtiden dyker det upp miljöflyktingar som på grund av väder och vind ej kan bo kvar i sina länder, en följd av den intelligenta människans kortsiktiga mål.

Och vi i de så kallade rika länderna kommer själva att få sådana skador att vi ej har råd att hjälpa dem utan omgärdar oss med en ny sorts Berlinmur.

Torsten Andersson