Julfirande fyllt av minnen

Traditioner präglar julfirandet i många hem. Vår familj är inget undantag och visst kommer många minnen upp. Speciellt när vi lägger på en duk, som jag har fört med mig i boet. Den låg på ett bord i mitt pojkrum hemma i Arboga och håller fortfarande stilen. Här kör en tomte en släde full med julklappar. Nu behöver jag bara vända på huvudet och titta på den där jag sitter och skriver dessa rader. Den finns på mitt arbetsrum. Annars har vi i vår familj skapat våra egna traditioner, men visst finns det minnen förknippade i många av de saker som plockas fram från alla vrår och skrymslen, när det skall julpyntas. Vissa har vi köpt på resor, som gjorts strax före julen. Vi har gran av plast beroende på att vår son inte tål granens hartser. En gång blev jag förtjust i en mycket vacker platsgran på ett stort varuhus i Las Palmas. En vackrare gran i den genren har jag inte sett och så var den försedd med speldosa så att den började spela så fort man närmade sig julträdet. Nu var det en aning dyrt att ta hem granen, så den fick stå kvar. Förgäves har jag sökt efter en lika vacker gran i svenska affärer, men ingen försäljare tycks ha placerat den modellen på svenska marknaden. Annars har jag huggit en och annan gran i skogen. Speciellt i unga år då familjen hade lov att ta sig ett par granar i den skog som låg intill mormors hus. Ibland blev granen godkänd och några gånger fick jag återvända för att försöka hitta en gran som växt mer stilenligt. Även i skånska skogar har jag vandrat på jakt efter gran, men då var markägaren med och avverkade det exemplar som vi ville ha hem. När vi bodde i en lägenhet med högt i taket fanns det plats för ståtliga exemplar och dessa hittade vi i Göingeskogarna. Men när vi hade naturell gran så var det detta med barren, som Ulf Matson hade bekymmer med i en artikel tidigare i veckan. Det blev ett evigt sopande och hur många knep vi än försökte så kunde vi inte stoppa barrens fall på golvet. Apropå traditioner och gamla saker så blev en ung dam förtjust i den cykelhäst, som jag fick i unga år. Den sparade min mor och för många år sedan tog vi hem den. Det blev naturligt att förklara att detta hade varit min, när jag växte upp. Själv satt jag och följde V75-loppen i tv i lördags, då vi kom att prata om hästar. Visst skulle min vackra pålle visas upp. Nu i juletid står den bredvid min tv-fåtölj. Den har fått flytta på sig för att ge plats åt vår julgran. Tomterollen har jag fått ikläda mig många gånger och givetvis säger någon raskt att det kan väl inte har varit så svårt. Visst kan det vara svårt, men våra barn hyrdes in av vänner och bekanta många gånger. En grabb som hunnit en liten bit upp i ålderskalan började faktiskt tro på tomten på riktigt allvar, när våra barn förklarade var de bodde i Göingeskogarna. Tomtedressen har jag prövat på nytt och förrådet av tomteluvor är stort, men frågan är om jag kommer att använda attributen. Även ett par skägg är intakta. Nu väntar vi bara på julklapparna. Inget är superhemligt i familjen utan det lär bli som planerat med presenter om nu inte barnen hittat på något hyss. God Jul och Gott Nytt År alla läsare!