Katternas liv är värda mer

Har du noll ansvarskänsla i kroppen? Saknar du helt empati? Tre små söta dunbollar låg där och tittade storögt i kartongen. Saknade mamma katt - var var hon? Fick hon leva vidare? Kanske få föda några kullar till, som du sen kan dumpa på lite andra ställen?

Eller har du släppt henne nån annanstans? Kan inte låta bli att undra.

Regnet stod som spön i backen denna kväll, då du hade valt att sätta ut dom till sitt öde. Som väl var hittade en kvinna dom, men det var kanske det du hoppades på? Att nån annan skulle ta ansvar för dina "misstag", då slapp ju du.

Att det ska vara såsvårt att sköta sina djur, hur svårt är det att ge katten en p-pilla en gång i veckan? Eller varför inte kastrera katten? Ännu bättre.

Men det är klart, det kostar ju några hundringar, det var det ju inte värt. Bättre att tejpa ihop en kartong och slänga ner dom i när ni tröttnat och gosat färdigt med dom.

Vi snackar om ett liv, ett liv är man rädd om. Är man vettig så tar man sitt ansvar. Ett djur skaffar man för att det ger en mycket glädje, får en att må bra. Mådde du bra inom dig när du vandrade hemåt utan kartongen i din hand?

Kattungarna ligger nu i en filt och sover. Dom har ätit sig mätta.

En aning bättre än en blöt pappkartong.