Lördagsintervju om mediauppmärksamhet
Efter ett tiotal artiklar i Kristianstadsbladet där miljöpartisten Fridolin framställts som en altruistisk kämpe för fred och rättvisa, är det kanske dags att granska både hans uttalanden och hans sällskap.
Den olagliga demonstrationen som den svenske parlamentarikern deltog i var organiserad av ISM. ISM är inte, som både TT och Fridolin försöker inbilla oss, ett internationellt nätverk av fredsaktivister, utan en arabisk organisation, med arabisk ledning och beslutsgång, men med tillresta utlänningar som redskap. Allt detta står att läsa på organisationens hemsida.
Där kan man också läsa om hur man försvarar ett "martyrhus" och om ISM:s egna "martyrer". Kristna pilgrimer som kommer till Det Heliga Landet är "tokiga fanatiker" och motsatsen till de rättfärdiga "palestinavännerna" är någonting som hemsidans författare kallar för "judevänner". Dessa, skämtar ISM, "vill visa sitt stöd för judarna i en tid då rasismen och nazismen får allt starkare fäste…", ha, ha, ha.
Intresserade länkas vidare till terrorgruppen PFLP:s hemsida, förmodligen för studier i icke-våldsprincipen. En länk till det belgiska AEL, Arab European League, finns också. "En unik organisation för arabernas kamp i Europa", får vi veta. Vad som inte berättas, är att stor del av den kampen går ut på att klå upp judar på Antwerpens gator och att sätta eld på synagogor.
Det nämns inte heller i pressmeddelandena från TT eller i Bladetjournalisternas egna alster, att ISM:s fredsduvor har sprängt civila israeler i luften, att organisationen sysslar med vapensmuggling och skyddande av terrorister. Tydligen vill man inte hamna bland "judevänner"…
I det helsidiga idolporträttet i Kristianstadsbladet från den 10 januari, undertecknad Eva Emmelin, finns inte en enda besvärlig fråga till Fridolin.
"Han fördömer palestinska terrordåd", försäkrar oss Emmelin. Jag måste ha missat det i så fall, men ingenstans i de många beskrivningarna av hans resa har jag hittat en, som berättar hur han står på torget i Ramallah och demonstrerar mot Arafat. Jag saknar också huvudfrågan: Varför just Israel?
Palestinagrupper går det tretton på dussinet, men jag har aldrig hört talas om någon som ställer upp för de svarta sydsudaneserna mot de muslimska angriparna från norr. Har Emmelin? Eller är två miljoner dödade för lite?
Vad sägs om Kongo, då? Om Fridolin vill göra något för freden och människorna, varför inte ställa sig i skottlinjen i Kongo med sina tre miljoner döda? Det är kanske för att de inte kämpar mot judar, som afrikaner blir så totalt bortglömda av de små människorna med de stora orden. Och av deras journalistiska megafoner.
Markus Stettiner
Kristianstad
Svar:
Gustav Fridolins resa har stötts och blötts i tidningar och tv. När jag satte mig ner med Fridolin var det den uppmärksamhet han fått i media jag ville diskutera, och det är tidningsrubrikerna om honom jag fokuserar på i artikeln.
Givetvis såg jag ett läsvärde i att också låta honom berätta om gripandet och sitt engagemang, eftersom lördagsintervjuerna ger en fördjupad bild av en person och hans/hennes åsikter i ett aktuellt ämne.
På frågan "varför Israel?" – som jag faktiskt ställde – ger Fridolin i artikeln flera anledningar till varför han reste dit.
Eva Emmelin
Kristianstadsbladet
