Nervpåfrestande att behöva åka färdtjänst

Fredagen den 23 januari hade jag en tid för poliklinisk operation på ortopedmottagningen kl 10.30 på CSK.

Dagen innan ringde jag Samres och beställde transport, och jag skulle bli hämtad 9.35.

Klockan blev 9.50, och ingen bil kom. Jag ringde Samres för att kolla att beställningen fungerat. Efter viss väntan kom jag fram, och efter en koll med chaufförerna sa tjejen, att "bilen står utanför ditt".

Jag tog hissen ner, men någon bil fanns inte. Då började jag få panik, åkte upp till lägenheten igen och slog numret till Samres. Och just som jag där anmodades att ha mitt personnummer i beredskap, hörde jag mitt namn ropas i trappan, och bilen var kommen.

Då var klockan 10.00 och jag hade vid beställningen sagt att jag skulle vara på CSK kl 10.15.

Jag har lärt mig att man måste ljuga på en kvart när, annars hinner man inte till kassorna och sedan vidare med hjälp ibland av en sjukhusvärdinna, som kanske är upptagen just då.

Denna gång hade jag tur så till vida, att hon kunde ta hand om mig direkt, men kassorna fick jag besöka efter operationen, eftersom jag kom fram till CSK i sista minuten.

Ingen skugga ska falla över chaufförerna, i synnerhet inte över Jesper, som var den som fick ta emot mitt klander över beställningscentralen. Han berättade, att han kommit en bit på väg med andra passagerare när han anropades, och fick då vända om för min skull.

Nej usch, det är nervpåfrestande att vara hänvisad till färdtjänst.

Något som jag upprörs mycket över, är att man numera blandar "friska" och sjuka i bilarna. Det måste förbjudas, något annat är oacceptabelt!

Efter en upplevelse i somras, när jag skulle till Kivik där min syster väntade, blev jag helt matt när vi hämtade en äldre rullstolsbunden dam med syrgas och smärtor på vårdcentralen i Brösarp.

Hennes ledsagare berättade, att de skulle till röntgenavdelningen i Ystad, och hon tyckte inte det var klokt att de skulle behöva ta omvägen över Kivik.

Hade jag kunnat nå min syster, hade jag i stället åkt direkt till Ystad, jag led med den lilla damen, som teg och led.

Tyvärr gick det inte, jag var redan försenad tre kvart och min syster började bli orolig.

Men vad jag blir förgrymmad på dem som sitter vid sina skrivbord och planerar helt huvudlöst. Tänk efter, ta er själva som färdtjänstberoende, det kan väl inte vara så svårt, om viljan finns och det hoppas jag trots allt att den gör.

Karla Hartvig

Åhus