Nyårsklappar inför 2004

Vi har fått ett nytt år med många löften och förhoppningar. 2003 var inte så roligt. Det vore bra om 2004 blev bättre. Men man är realist. Saddam är avsatt men Irak är oroligt. Om bara jänkarna kunde lära sig att vara lite smidiga! Från välunderrättad källa har jag hört om amerikanskt uppträdande som irriterar. Jag begriper att det kan vara svårt att lägga ifrån sig vapnen och ta av skorna inför en raid i en moské. Men soldaterna kan väl hindras från att söka sig till gatflickor i ett land, där prostitution är något mycket fult.

Det finns öppningar vad gäller de svåra blockeringarna på Cypern och i Sudan. För optimisten är ingenting omöjligt utom möjligen konflikten Israel-palestinierna. Men har Indien och Pakistan börjat tala med varandra så borde det väl gå att få en dialog mellan Jerusalem och Ramallah. Lägg därtill att det ljusnat ifråga om samarbetsviljan hos "skurkstater" som Iran, Libyen och Nordkorea. Det kan löna sig att sätta hårt mot hårt!

I Sverige kommer inga allvarliga ansatser att göras, innan al-Qaida eller någon annan terroristorganisation slagit till på allvar. Vi är ju skyddade mot världens ondska medelst det heliga neutralitetsvaccinet!

På hemmaplan har vi också problem. Vi kan registrera minskat förtroende för nyckelgrupper. Politiker, direktörer, fackpampar, poliser och så vidare har rasat i popularitet.

Själv är jag någon vecka in på det nya året mycket upprörd över mordet på en fredlig lantbrukare i Esbjörnamåla utanför Tingsryd. Det är min fars hembygd och där var man inte van att låsa dörren. Så kommer gangsters utifrån och slår ihjäl den stackarn för att kunna stjäla några tusen. Exemplet skulle kunna mångfaldigas. Liknande nidingsdåd har skett i Bjärnum, Farstorp, Traryd och så vidare. Det verkar vara farligare att bo på landet än i stan.

Vad ska man då göra åt detta? Rättsväsendet behöver skärpas. Både genom ökade resurser och bättre kvalitet. Poliserna måste tjänstgöra när och där brotten begås. Nu är de alltför ofta inte på plats.

Jag har ingenting emot invandrare, men tycker den viktigaste frågan gäller att integrera dem i det svenska samhället. Detta underlättas inte av "kriminalturism" för att travestera statsministerns ord om "social turism". Det krävs ökat samarbete inom EU och Interpol för att bemästra den internationella brottsligheten. Många skulle också välsigna, om dessa brottslingar kunde avtjäna sina straff i sina hemländers fängelser. Den politiken följs i till exempel Italien och Österrike och det var tidigare statsrådet Jan O Karlssons strävan, om jag nu fattat honom rätt. De svenska fångvårdsanstalterna anses inte tillräckligt avskräckande av dem som kommer från länder med traditioner från saltgruvorna i Sibirien.

Våra inhemska brottslingar utgör dock en majoritet av fängelsefångarna. Det får vi inte glömma.

Vissa brott framstår för många som relativt oförargliga. Dit hör hembränning. Vad ska man göra om det är långt till Systemet och ännu längre till de billiga butikerna i Helsingör och Rostock?

Min vän pastor Jansson berättar om en drink som kallas Pajala Sunrise. Man tar ett lindrigt diskat glas och fyller det med Skogsstjärnan (hembränt). Glaskanten pryds sedan med en skiva falukorv i stil med vad bartendern kan åstadkomma med en citronskiva på fashionablare ställen.

Pastorn kan berätta mer än så. Det vidarebefordrar jag inte, för jag vill fortsätta som kåsör i Bladet. Jag kan tänka mig att i före detta statsrådet Jan O Karlssons efterföljd vältra mig i stoftet och göra en Pudel.

Men jag vill ogärna göra en Gudrun.