Skällande hund förstörde julstämningen
En fridfull jul? Nej, det blev det verkligen inte.
Jag såg fram emot, att för första gången få fira jul med min "vän" som bor strax utanför Kristianstad. Men redan på julaftons förmiddag så började grannens hund att skälla – visserligen sporadiskt.
Men jag ser fram emot eftermiddagen då skulle ju husse och matte åka och fira jul någon annanstans. Därute i hundgården står tre hundar. Två av dem är mestadels tysta men en av dem skäller oavbrutet.
Varför? Jo, den hunden har fått stå där sedan den köptes och alltså inte fått någon kärlek – tyck om mig. Den sitter och tittar in i huset och skäller.
Det övergår mitt förstånd hur man är funtad, som kan låta en hund stå så. Och dessutom kalla sig jägare!
Min far var jägare och sann djurvän. Vi hade även hundgård. Men var vi gjorde var, att se till att hundarna fick komma ut. Vi barn lekte även med dem.
Det lilla barnet skriker när det vill komma upp. En hund skäller – se mig, hör mig.
Juldagen är ju för många en dag, som man vill ha i stilla lugn. Men när vi så kommer hem på kvällen möts vi av detta eviga skällande. (Jo, för se husse och matte var på julkalas).
Att ha djur under sådana former kan jag bara tolka som djurplågeri. En sådan husse skulle sättas lika många timmar inlåst, (med halsband som dras åt när hunden skäller). För att verkligen känna hur det känns.
Ja, så hoppas man på ett gott nytt "hund"-år och att husse tar sitt förnuft tillfånga. Jag skulle inte vilja vara denne lille hund.
Älska mig för den jag är…