Svensk invandringspolitik ett misslyckande

Har vi de politiker vi förtjänar? Tydligen, för våra reaktioner är synnerligen långsamma, kanske i någon mån beroende på att den sanningsenliga informationen inte förmedlas. Det finns vissa företeelser, som är tabu och får inte vidröras, hit hör invandrarfrågor.

När bland annat åldringsvården i vissa kommuner mer eller mindre läggs ner så talar man om strukturförändringar och att pengarna inte räcker till, men en dyr hemtjänst (även för vårdtagaren) är lösningen.

Den svenska välfärden är i kris samtidigt som den svenska statsskulden börjar närma sig 1994 års siffror och man undrar vad är orsaken. En viktig anledning är att förutsättningarna för intäkterna försvagas och utgifterna öser ut som ett såll och här har vi invandrarpolitiken.

Invandringen till Sverige kostar idag 40–50 miljarder per år och att den blir så dyr beror på att stora invandrargrupper inte arbetar utan lever på bidrag.

Enligt professor Jan Ekberg är sysselsättningsgraden för invandrare från Afrika och arabisktalande länder under 50 procent för män och mycket lägre för kvinnor.

I våra nordiska grannländer har man varit mer restriktiv och invandringen till dessa länder är betydligt lägre än hos oss och man ställer krav, bland annati Norge betyder snatteri direkt utvisning. Kriminaliteten breder ut sig med för vårt land svåra följder och kan delvis bero på att 80 procent av dem som söker asyl saknar identitetshandlingar då de kommer hit.

Vår statsminister börjar tala om att inte tillåta någon form av "social turism" och menar tydligen att någon arbetskraftsinvandring från Baltikum och Polen inte kan komma ifråga.

Det är risk för att den arbetskraft som vill komma hit från de nya EU-länderna, alltså de som kan försörja sig och så väl behövs, stängs ute.

Svensk invandrarpolitik är i dag ett enda stort misslyckande och tyvärr vägrar medier och politiker att diskutera möjligheterna att föra en realistisk invandringspolitik.

Lennart Glimbert.