Syns man inte så finns man inte

I torsdagens Kristianstadsbladet fanns en artikel om skolstarten. Glada barn berättade på ett helt uppslag om vad de har i sina skolväskor. Ett trevligt inslag till morgonkaffet.

Samma kaffe får en lite bitter smak när man konstaterar att denna "undersökning" har man gjort på Kulltorpsskolan och Norretullskolan; de två skolor i staden som även har särskoleklasser under samma tak. Men har man frågat någon av dessa elever om de ville visa sin skolväska?

Kanske det, kanske inte. Men i så fall fick de inte vara med i tidningen. Varför, Kristianstadsbladet, tog man inte chansen att bidra till att visa mångfalden i skolan och att dessa elever också existerar? Trodde man inte att de ville eller att de inte kunde?

Hur rationaliserar Kristianstadsbladet att man tänkt bort delar av samhället? Denna handlande bidrar endast till en ännu tydligare segregering av särskoleelever – en utveckling som många av oss föräldrar kämpar emot dagligen i alla dess uttryck.

De föräldrar som väljer grundskola för sina barn med utvecklingsstörning får kämpa hårt för att ens få ha sitt barn där. En skola för alla är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. Väl? Ja, vad ska man säga och vad ska man tro?

Nog hade ni kunnat bjuda också ett par av särskolebarnen på Norretull och Kulltorp på den viktiga uppmärksamheten och känslan av bekräftelse.

Johan Rintamaa, Kristianstad

Svar: Det fanns en elev från särskolan på Kulltorpsskolan med i undersökningen, så kritiken är obefogad.

Vi skriver gärna som särskolan; kom med tips och idéer. Bengt-Inge Schölin, nyhetschef