Vad ska du bli när du blir stor?

Ovanstående fråga var något man tvingades att svara på titt som tätt i sina yngre år. I mitt fall var svaret givet: "Jag ska bli rockstjärna!". I andra, lite mer normala barns fall, kunde svaret vara "Jag ska bli brandman!" eller "Jag ska bli sjuksköterska!". Hur som helst var man säker. Man visste precis vad man s-k-u-l-l-e bli; inte v-i-l-l-e, utan s-k-u-l-l-e bli. Tänk vad enkelt det var. Numera är detta en total omöjlighet. Med dagens arbetsmarknad och ibland nästan orimliga krav från högskolor och universitet, kan man aldrig veta någonting.

De flesta arbetsgivare kräver i dag utbildning för att utföra de mest "simpla" sysslor. Ganska dumt. Högskolorna och universiteten blir därför dränkta i ansökningar, vilket leder till att de många gånger redan höga kraven blir ännu högre och därmed ouppnåeliga för majoriteten av folket. Ännu dummare. Snart måste man väl ha en ingenjörsexamen för att stå vid en maskin och trycka på en knapp, eller ha doktorerat i hygien och friskvård för att städa trappor.

Ni skrattar, men vänta ett par år till så är vi där!

Jag tycker att det är en självklarhet att vissa yrken och befattningar kräver extremt stora kunskaper och så ska det också vara. Vem som helst ska inte kunna bli hjärnkirurg eller åklagare, tack och lov för det! Att utbilda sig till denna typ av yrken, som både kräver hög IQ, stort engagemang och enorma kunskaper ska vara nästan omöjligt. Bara de allra bästa ska nå ända fram, inte minst i de fall där yrkesvalet i högsta grad påverkar andra människors liv.

Vad som skrämmer mig är när man ser platsannonser till vad man brukar betrakta som "hederliga knegarjobb" och läser att det krävs högskoleutbildning av de sökande. Detta är helt vrickat, eftersom jag (och många med mig) är fullt och fast övertygad om att man inte kan lära sig vissa saker i en skolbänk. Att reparera en bil till exempel. Jag kan läsa en bok om hur man gör, men jag lär mig ändå inte ordentligt förrän jag har fått prova "på riktigt". Vissa saker tror jag definitivt att man lär sig bättre "den hårda vägen". I stort sett alla människor k-a-n, men det är kanske inte alla människor som v-i-l-l bli akademiker.

Mitt tips för att råda bot på den allt mer insjuknande arbetsmarknaden är enkelt: Inför de gamla lärlingsutbildningarna igen. Ta en del av alla miljarder som pumpas in till högskolorna och universiteten och fördela dem till de arbetsgivare som är villiga att ta emot lärlingar. Dessa pengar ska vara till för att täcka kostnaderna för de misstag som lärlingarna givetvis kommer att begå i början. Lärlingarna jobbar också mot lägre lön den tid som det anses ta innan de anses "dugliga", sedan erhålls full betalning.

Jag är fullständigt övertygad om att nästan alla praktiska jobb är lättare att lära sig på detta sätt. De teoretiska kunskaper som är nödvändiga kommer oftast på köpet, eftersom arbetsgivaren måste förklara vissa moment innan de utförs.

Inte nog med att detta skulle bespara högskolorna och universiteten jobb med oinspirerade studenter, det skulle också öppna stora möjligheter för de av landets alla invandrare som i dag står utanför arbetsmarknaden helt, delvis på grund av språksvårigheter. Hade de arbetslösa invandrare som vill ha praktiska jobb fått gå som lärlingar hade vi snart haft betydligt mindre problem med integrationen, då exempelvis språket och vännerna oftast kommer automatiskt efter en tids arbete.

Så, snälla regeringen: För våra skoltrötta ungdomar, våra händiga invandrare och för alla andra som vill ha ett praktiskt arbete, utan att behöva doktorera eller skriva C-uppsatser:

Återinför lärlingsutbildningarna! Inom ett antal år kommer många av dagens sociala problem att vara helt borta.