VIKTIGT ATT MOTVERKA UTSLAGNING AV FOLK

Lite svinn får man räkna med i affärer, speciellt livsmedelsbutiker. Inom kommuner, landsting (regioner) och företag gäller numera samma princip. Enda skillnaden är att istället för färskvaror är det här människor och människoliv (ibland bokstavligt) det gäller. I insändare och artiklar kan man läsa hur fullt friska, ambitiösa men fritt tänkande medarbetare utmanövreras med avgångsvederlag eller går en framtid med sjukpenning, sjukbidrag eller förtidspension till mötes. Varför inte låta någon som inte står till arbetsmarknadens förfogande som meningsfull sysselsättning få arbeta mot provison på inbesparade skattepengar och kartlägga och därigenom motverka denna utslagning? Som förtidspensionär får man ju arbeta på försök under två år utan att göra ny omprövning. Har man, efter att blivit utsparkad från arbetsmarknaden, gått i kognitiv terapi är detta en klar fördel. Nobelpris delas inte ut till någon som gjort betydande framsteg inom psykiatrin utan blev denna gång inbakat i ekonomipriset som tilldelades en psykolog inom just kognitiv terapi. Programmet ”Uppdrag granskning” är visserligen på upphällningen, men vad Janne Josefsson skulle kunna gräva fram om en del av ”ohälsotalet” och hur det går till trots lagar och paragrafer och med fackliga organisationers goda minne, det har de flesta inte en aaaaaning om. Vad är skillnaden mellan Ewe som sitter kvar som kommunalråd och alla andra som ”deporterats” från sina arbetsplatser, som är (s)-märkta eller bär andra bokstäver, eller de som själv ”deporterat” sig hit från sin egen ohållbara situation i sitt hemland.? Kan det vara för att han är en offentlig person som han slipper sitta i en källarskrubb och sortera papper son inte längre används, sortera sopor eller hålla på med andra meningsfulla sysselsättningar?. Likheten är ju att även han tär på våra skattepengar. Ywon