Algerna blommar för fullt

Sjösänkningen, utsläpp av orenat avloppsvatten, sulfat man inte riktigt vet vart det kommer i från och brist på nitrat, orsakerna är många och komplicerade. I jakten på Aphanizomenon, den cyanobakterie som invaderat Finjasjön, har vi hamnat i Pelle Stenstrands motorbåt.

Han och fiskekompisen Torsten Servin ska ut och dra nät.

Från stranden syns inga alger i dag men redan en bit ut är vattenmassan full av ärtliknande klumpar. Klumparna övergår snart i helgrön sörja. Skummet kring fören skiftar färg från redd till oredd spenatsoppa då vi kommer ut en bit. Det är ingen överdrift att påstå att det känns som att åka fram i mörkgrön målarfärg. Siktdjupet är noll. I näten sitter fyra fina gösar och några abborrar men mest brax. Torsten förklarar att det ska vara 20 procent vitfisk och 80 procent rovfisk i en sjö med bra balans. De fångade braxarna kramar Pelle Stenstrand åt så att luftblåsan går sönder, då flyter de när han slänger i dem och de kan bli mat åt de två fiskgjusparen som lever vid sjön.

Det dröjer inte länge förän den modigaste tagit rätt på den lättfångade frukosten. En annan dyker upp som behöver lite mer tid på sig för att våga komma tillräckligt nära. Det är en mäktig syn på så nära håll, något tiotal meter bara.

Torsten Servin tycker algblomningen blivit värre de två senaste åren. Efter utfiskningen på 90-talet var det hyfsat.

- Nu går vi nog inte ut mer innan vattnet blivit bättre. De enda som kommer att sakna oss är fiskgjusarna.

Han kan inte påminna sig att vattenståndet har varit så lågt någon gång tidigare. Han pekar ut stora stenar längs stranden som inte brukar ligga på land.

- Det hade varit mycket bättre om stan hade kommit igång med att bygga dämmet för att höja vattenståndet i sjön. De har ju tillstånd klart och allt. I fjol hade de inga pengar sa de. Jag vet inte vad problemet är i år.

Pelle vänder fören mot hamnen och tar oss hemåt igen genom sörjan, eller rättare sagt: genom enorma mängder Aphanizomenon.