Flickor lär sig göra möbler
Bertil Ivarsson får tänka länge för att påminna sig några kvinnliga elever som gått möbelteknikprogrammet tidigare om åren. – Vi har inga - förutom de fyra i första årskursen. Tidigare har vi haft någon enstaka tjej, men det är några år sedan nu. Han tycker att det är egendomligt att det är så få tjejer tjejer som har sökt tidigare om åren. – Möbel- och inredningssnickare är yrken som passar kvinnor, eftersom det handlar mycket om design. Alla tunga lyft kan man undvika med hjälp av maskiner, säger Bertil Ivarsson. ”Trä och möbelteknik” är en treårig gymnasieutbildning där man lär sig möbelhantverkets grunder och att använda moderna arbetsmetoder, material och maskiner. I programmet ingår kärnämnen som matte, svenska, engelska och samhällskunskap. Men huvudvikten läggs vid programmets karaktärsämnen som till exempel hantverksteknik, arbetsmiljö och säkerhet, datorkunskap, bild och form, materialkunskap, CNC-teknik, ytbehandling och fanering. Louice Karlsson i Tyringe är en av de fyra tjejerna som i våras valde att söka in på programmet med start nu i höstas. – Jag har alltid drömt om att kunna göra mina egna möbler. I högstadiet tyckte jag mycket om träslöjd, medan jag tyckte illa om syslöjden, säger Louice Karlsson. Den allra första produkten eleverna får göra är en pall med sittdyna i skinn. – Vid tillverkningen av pallen får eleverna lära sig grunderna för alla maskinerna. Projektet därefter är ett skåp, som eleven själv får rita i naturlig skala. Vid tillverkningen av skåpet lär de sig att hantera en CNC-maskin, som är en automatisk fräsmaskin där man programmerar in koordinaterna, berättar Bertil Ivarsson. – Jag håller på med ett förvaringsskåp för cd-skivor, säger Louice Karlsson, som tycker att det är roligt med den stora frihet det här projektet ger. Hon får, förutom att rita skåpet själv, även bestämma träslag och utformning. Sedan gör maskinen resten. – Undervisningen är mycket individuell i första årskursen. Eleverna får lära sig hur de olika maskinerna fungerar, lära sig måttnoggrannhet, de olika träslagen och att läsa en ritning, uppger Bertil Ivarsson. Louice Karlsson är jättenöjd med utbildningen: – Roligare än jag trodde. Jag trodde inte att det skulle vara så fritt, utan att vi skulle få göra steg för steg tillsammans. Men här får alla göra sin egen grej i den takt som behövs. Jag är jättenöjd och tycker att det är stimulerande att man får sätta sin egen prägel på undervisningen. Att få rita och formge sina egna produkter är en stor drivkraft. – I årskurs två hjälps eleverna åt, eftersom mycket blir i form av grupparbeten. Projektet i trean blir att designa och tillverka ett bord med stolar helt själv. Ritningarna ska vara tredimensionella och i naturlig storlek. I tredje och sista årskursen blir utmaningen en säng med sängbord. I trean får eleverna ett yrkesprov, säger Bertil Ivarsson. Yrkesprovet är en förenkling av gesällprovet, som man inte kan ta längre, eftersom gymnasieprogrammet har fått färre antal undervisningstimmar i programmets karaktärsämnen. Istället ingår fler timmar av kärnämnen, som gör det möjligt för eleverna att söka vidare till högskolor. – Där finns också eftergymnasiala efterutbildningar där man kan ta gesällbrev, tillägger yrkeslärare Ivarsson. Angelica Waldau i Höör är en annan av de fyra tjejerna. Hon har alltid tyckt om träslöjd. – Jag var här på öppet hus och tyckte det såg spännande ut. Hittills har jag inte ångrat mitt val. Efter utbildningen vill jag läsa vidare till mitt drömyrke, inredningsarkitekt, säger hon. Angelica har ingen tidigare erfarenhet av alla de maskiner som fyller undervisningssalen. – Men jag känner mig inte underlägsen killarna. De är starkare och om jag behöver hjälp säger jag till. Och de är snälla och hjälper gärna oss tjejer. nyheter @kristianstadsbladet.se
