Lyckliga studenter, trots allt

Ungefär klockan 10.15 på fredagsförmiddagen banade de sig fram över torget. Ett spontant studenttåg, marinerat i söta drycker, brun lemonad och synnerligen uppsluppen stämning.

– Det känns helt underbart, faktiskt. En obeskrivlig känsla. Fast jag kommer klart att sakna klassen väldigt mycket.

Klassen som Albert Miftari talar om är HA3 (handel och administration) på Hässleholm Tekniska Skola.

Att utspringet skulle komma att bli begränsat – med två besökande per elev – hade sjunkit in hos de flesta, förklarade Albert Miftari.

– Vi gör det bästa av situationen och har inte tänkt så mycket på det. Just nu känns det bara kul.

Vad händer efter utspringet?

– Vi ska hem till familjerna och fira, sedan ses vi väl på någon fest ikväll.

Med under 50 deltagare?

– Ja, ha ha! Vi är 23 i klassen.

På Jacobsskolan var coronareglementet väldigt påtagligt. Naturkunskapsläraren Anders Palm hade iklätt sig rollen som grindvakt och säkerhetsansvarig. När två föräldrar nalkades vid insläppet så fick han stoppa dem, eftersom det föregående utspringet – som skedde klassvis – inte var riktigt över.

– Ni får vänta 10–15 minuter innan ni blir insläppta – är det ok?

Föräldrarna nickade förstående och vek åt sidan. På ett bord fanns en namnlista, där besökare kunde bockas av. Utanför skolan syntes två väktare, bland ballonger och plakat.

Ni sköter verkligen det hela enligt regelverket?

– Absolut. Det är för allas skull och för att det ska gå att genomföra utspringet. Det har fungerat bra hittills. Man har respekterat att det bara får vara två anhöriga per elev på plats.

Hur påverkas stämningen av att det är såhär uppstyrt?

– Det påverkar väl lite grann att utspringet inte sker med samma täta intervall som vanligt, men det är fin stämning.

En bit bort, på parkeringen, stod kamraterna Anton Jönsson och Alexander Eklöf och läppjande försiktigt på lite dryck. Deras klass, fordon och transport, var först ut, klockan 9 och de hade dröjt sig kvar för att prata med kompisar och föräldrar.

Hur upplevde ni utspringet?

– Bra. Lite annorlunda men man får det att fungera, sa Anton Jönsson.

– Det var bara en skön känsla, förklarade Alexander Eklöf.

De skulle båda ta sig hem till sina respektive studentfester. Möjligen väntade någon fest ikväll. Annars är blickarna redan riktade mot livet efter Jacobsskolan.

Anton Jönsson söker jobb och hoppas få något på kroken snart. Alexander Eklöf har redan sitt sommarjobb på det torra.

– Jag ska jobba på ett företag i Växjö som konverterar bilar till el och biogas. Hybridbilar.

Känner du dig nervös inför att kliva in i yrkeslivet?

– Nej, jag gjorde min praktik, två månader, på företaget.

Strax efter lunch så var det dags för utspring på Norrängsskolan. Partystämningen var verkligen inte nedskruvad. Inte volymen på musiken heller.

Det dånade rejält när eleverna från AHV (handel, administration och varuhantering) gjorde sin gemensamma glädjedans på scen.

Ett synnerligen glatt gäng, hade Kristianstadsbladet fått veta av skolpersonal tidigare på dagen. Det intygade Dennis Lindberg att det var.

– En underbar klass och det känns lite trist att lämna. Det finns så många fina minnen.

På eftermiddagen väntade studentfester i Hässleholm och Tormestorp.

Vad händer i sommar då?

– Då ska jag ta det lugnt.