Storsatsning på kultur inom äldreomsorgen

”O Carl-Gustaf, ljuva Carl Gustaf” är väl en medryckande sång, resonerar musikterapeuten Gitte Pålsson inför de församlande boende på Björkhaga äldreboende i Sösdala. Men varför hylla Carl Gustaf, som ändå inte är här?

– Så jag byter ut hans namn mot era namn och så sjunger vi för var och en av er istället, säger Gitte Pålsson.

Sedan drar det igång. Anna-Lisa Pettersson, som bor på Björkhaga, klappar takten tillsammans med vårdbiträdet Toneth Tjernberg. Ansikte efter ansikte spricker upp i leende och det spritter liksom i lemmarna.

Gitte Pålsson arbetar efter mottot: I hjärtat kan ingen få demens.

Citatet har hon lånat av den norska läkaren Aydin Myskja, som skrivit en bok om musikens betydelse inom vården.

Gitte Pålsson har sysslat med musik inom äldrevården under lång tid och skrivit en akademisk uppsats i ämnet. Hon har även upplevt musikens effekt på ett personligt plan.

– Mor fick alzheimer och far demens och Parkinson. När det var svårt att prata så fick musiken dem att minnas och känna.

Det var vid årsskiftet som en omfattande satsning på kultur inom äldreomsorgen i Hässleholms kommun sjösattes. Satsningen koncentrerades mot Björkhaga och Hemgården i Tyringe för att lättare kunna se effekterna.

I projektet samverkar kommunen med Musik i Syd, Skånes konstfrämjande och lokala kultur- och hembygdsföreningar. För att fördjupa engagemanget bland personalen har 16 kulturombud utsetts, utbildats och getts ett särskilt ansvar för att projektet lever i den dagliga verksamheten och inte bara sker genom punktvisa insatser.

– Från början var många i personalen skeptiska men i dag är 98 procent nöjda. Man bjuder på sig själv och skrattar. Det har blivit väldigt, väldigt lyckat, säger Bella Svensson, ett av kulturombuden på Björkhaga.

Det kan handla om så enkla saker som att göra det till en rutin att lyssna på musik i dagrummet tillsammans med de boende.

– Det är uppskattat. Många som normalt är ganska stillasittande vill ändå upp och röra sig till musiken, säger Lena Malm-Lindgren, ett annat kulturombud från personalen.

Musikterapeuten Gitte Pålsson ser personalen som sin förlängda arm.

– De känner till de boendes favoritsånger, så att jag kan spela dessa när jag är här. Musik och minnen är något personligt och det kan ta många delar av hjärnan i anspråk.

Projektet drivs gemensamt av omsorgsförvaltningen och kultur- och fritidsförvaltningen. En person från vardera förvaltning, Cornelia Jansson och Catharina Hjalmarsson, arbetar med att fylla projektet med innehåll.

– Det har pratats länge om en sådan här satsning och nu blev det av. Det är en demokratifråga att låta alla få ta del av kultur, säger Catharina Hjalmarsson, kulturutvecklare.

Programmet läggs fast via månadsmöten med kulturombuden. Ryktet om satsningen har också spritt sig och kulturföreningar hör av sig och vill medverka helt ideellt.

Ann-Christine Johansson, enhetschef på Björkhaga, säger att hon sällan upplevt så mycket entusiasm hos personalen kring ett projekt.

– Det är så väl förankrat och det ger energi.

Gitte Pålsson arbetade som ung inom äldreomsorgen och mycket har hänt sedan dess.

– Förr gick personalen och fikade om någon kom och spelade och sjöng. Så är det inte nu och utan personalen når man inte fram till de boende.