Anna-Karin Selström Lundin: Tomtetro och mammas sinnesro
Besvikelsen var ett faktum när jag upptäckte, att det i själva verket var min morfar som var utklädd till tomte. Han gick inte alls och köpte tidningen på julafton. Jag landade med en hård duns i utkanten av de vuxnas värld. Glädjen över julen naggades i kanterna på bara en hundradels sekund.
Blicken jag gav min mamma sa nog allt. Jag är fortfarande imponerad över hennes påhittighet. Istället sa hon förvånat: ”Men vad säger du Anna-Karin? Här har jag i alla år trott att min pappa bara varit en helt vanlig pappa som arbetar som timmerhuggare. Och så är han egentligen självaste jultomten. Så häftigt!”
Tankarna irrade runt i mitt huvud likt äggsjuka hönor. Jag tittade på min mamma, medans hjärnan gick på högvarv. Sedan sprack mitt ansikte upp i ett stolt leende. Min tomtetro var räddad och mamma pustade ut några år till.
Att morfar sedan höll sig hemma resten av kvällen, utan att ta sin släde med renar till resten av världens förväntansfulla barn med julklappar, ja det är inte något jag reflekterade över.
Morfar gick hem, som jag säger, för några år sedan. Men för mig kommer han alltid vara min egen jultomte. Fast med lösskägg.
