Alla spelar padel – men jag har upptäckt badminton

Ett äldre par går förbi. Pratar om vad de ska äta till middag. Det var han som bestämde i går. Köttbullar, potatismos, rårörda lingon. Nu är det hennes tur att välja.

Jag hör inte svaret. Man ska dessutom inte tjuvlyssna. Men det är svårt att låta bli.

Vi är ute igen. Jag ser fler och fler som träffas. Effekten av vaccineringen. Sverige tinar upp. Ljuset återvänder. Även hoppet om en någorlunda vanlig sommar. Minns ni dem?

Det känns som ett annat liv.

Jag raljerar men ändå inte. Jag längtar efter lite vanlighet. Det står högst på min önskelista.

Föreställ dig att kunna handla i affären igen utan att behöva tänka på varje steg du tar. Att röra dig fritt utan överdrivet avstånd till andra människor.

Tänk att få krama familjen och vännerna. Så som vi brukade. Och göra sig lite normala planer igen.

Vi är inte där än, men vi närmar oss. Inte med stormsteg, men en vårbris i taget.

Fram till dess försöker jag aktivera mig så gott det går. Vara öppen för allsköns förslag. En vän tyckte att vi skulle börja spela badminton. Minns du den sporten? Numera verkar den vara hopplöst ute. Totalt utkonkurrerad av padel, i folkmun mer känt som mellanchefstennis.

På rekordtid har padel vuxit från fluga till folknöje. Alla verkar spela. Zlatan, din farfar och Annika på kontoret.

Nu finns det inte en provinsort i Sverige som inte har en padelhall. Det är vad människor kräver för att ens fundera på att flytta ut från storstaden. “Finns det förskola, fiber och padelhall? Nähä, då får det vara.”

Själv har jag inte testat. Bara sett det på teve. Man spelar två mot två. Folk far runt som skottspolar. Slår bollen i väggarna och svär och svettas.

Alla ser ut att ha vansinnigt roligt, det får jag ge padelfolket. Dessutom verkar reglerna vara enkla. Alla ger järnet och de som har kvar sina korsband efter en timme har vunnit.

Förtjänsterna till trots, så kommer jag inte att testa padel. Kanske är det min danska tvärtemot-gen som spökar, men i vilket fall blir det inte av.

Jag har bestämt mig. Som en gubbe som bara vill sätta sig på tvären. Nu blir det badminton. En fjäderboll och ett spinkigt rack. Det är något jag känner till.

Hittills har jag bara spelat en match, det gick fruktansvärt dåligt. Men jag blev vansinnigt biten. Eller stucken, om du så vill. Och snart ska en spruta göra samma sak.

Som jag längtar.

Gillar jag: Att köpa skor. Mitt nästa köp blir nog ett par svarta R.M. Williams. Jag älskar dessa boots, även om de kostar en mindre förmögenhet.

Ogillar jag: Att jag inte är så bra på att ta hand om mina skor. De nya jag köper ska lämnas till skomakare oftare än jag går och klipper mig. Det säger visserligen inte så mycket.