Dags för Den Stora Utrensningen

Liksom fotoalbumen, datorn, köksgrejerna, massor av kläder och allt annat som utgör mitt och pojkvännens hem och som vi verkligen har behov av.

Det är intede prylarna som utgör problemet. Visst, det kommer att vara trist att packa låda efter låda. Men det blir inte samma vånda som det kommer att bli med allt det andra.

Det som inte får plats. Det som gjort sitt och det som helt enkelt bäst hör hemma i en sopcontainer.

Vi har bott iöver fem år i vår nuvarande lägenhet. Man har hunnit samla på sig en del saker och nu börjar det bli dags för Den Stora Utrensningen. Den som kommer att göra det möjligt att flytta från en tre- till en tvårummare.

De onödigaprylarnas framtidsutsikt är att hamna i en av fyra olika högar. Åka till tippen-högen. Skänka till Myrorna-högen som ligger bredvid den närbesläktade säljas på loppis-högen. Och slutligen, den oundvikliga, jag kan inte skiljas från dig-högen. Den sista måste bli minst. Måste!

Här får bara de allra viktigaste minnessakerna hamna. Inte mina jeans från nian som jag måste börja acceptera att jag aldrig kommer i igen.

Vissa sakerhamnar ganska lätt i en av sälja-, skänka-, eller slänga-högarna. Trist kurslitteratur om nationalekonomi och latinsk grammatik. Fula t-shirts som är mer grådaskiga än färgglada. Underliga smycken jag köpte på högstadiet och som jag åtminstone hoppas att jag aldrig kommer att vilja sätta på mig igen.

Sedan har vigrejerna som jag gärna velat lägga i en av de där tre högarna, men inte borde. Sådant som någon snäll släkting gett mig någon gång. Presenter som säkert gjort någon annan gladare, men som jag ändå får vissa samvetskval över att slänga.

Och så harvi då de riktigt ångestfyllda prylarna. Dem som jag säkert aldrig kommer att sakna om jag gör mig av med dem, men som jag ändå inte har hjärta att kasta bort.

Söta kärlekslappar som jag fått från pojkvännen. Cd-skivor som är fyllda med musiken som jag tyckte var fantastisk då för länge sedan och skorna jag hade på mig den där kvällen jag aldrig glömmer.

Jag har också en öm punkt när det kommer till biljetter, programblad och liknande. Biobiljetter, visitkortet till den fantastiska restaurangen i Italien, program till teaterföreställningar. När jag hittar dem sitter jag mer och minns och blir nostalgisk än kastar dem i papperskorgen där de hör hemma.

Men jag hoppasoch tror att jag tar mig samman och att åtminstone det mesta av våra onödiga grejer försviner.

För det är ju en ganska skön känsla att bli fri från alla prylar. Att bara ha det mest nödvändiga. Renande på något sätt.

Jag hoppas att den känslan håller i sig och att utrensningen inte bara innebär mer plats för nytt skräp. Fast det är klart, jag vill ju gärna kunna spara de där biljetterna från i helgen.