Dammlyckan ska inte rivas

Byggnaderna i kvarteret Dammlyckan är från 1950-talet och i dåligt skick. Från början var ABK:s plan att renovera de 30 lägenheterna, men enligt bolaget visade det sig att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart. Det handlar om problem med markradon, asbest och svartmögel. Renovering skulle enligt ABK motsvara kostnaden för nybyggnation, varpå bolaget beslutade att riva och bygga nytt.

Men rivningsansökan som lämnades in till byggnadsnämnden stötte på patrull. Stadsarkitekten och Regionmuseet motsätter sig rivningen av kulturhistoriska skäl, en bedömning som byggnadsnämndens ordförande Sonny Modig (L) delar. Under tiden diskussionerna har pågått har hyresgästerna flyttat ut.

På tisdag ska ärendet upp på byggnadsnämndens bord och förslaget är att avslå ABK:s ansökan om rivningslov. Miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningens argument är att villkoren för ett rivningslov inte uppfylls enligt plan- och bygglagen.

Skälet är att både förvaltningen och Regionmuseet anser att både arkitekturen och utformningen med gårdsbildningar ”innehåller mycket höga kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden som bör bevaras”. Man hänvisar också till att fastigheten ”gränsar till område som är av riksintresse för kulturmiljövården”.

Enligt förvaltningen finns det snarlik arkitektur i exempelvis Malmö, men i helt annan skala och sammanhang. Dammlyckans karaktär är troligen ”unik även i nationellt perspektiv”, uppger förvaltningen. Förslaget till ABK har varit att renovera utan att förändra lägenheterna, men enligt förvaltningen har man inte fått den efterfrågade kostnadskalkylen för detta.

ABK har inte heller tillräckligt kunnat visa att rivningen är ekonomiskt eller byggtekniskt motiverad, anser förvaltningen. ABK:s argument är att man ser en möjlighet att bygga nya lägenheter, till fler målgrupper och till en överkomlig hyra. I dag är de flesta lägenheterna enrummare.