”Det är fruktansvärt att sitta maktlös och titta på”

Under senare år har tillströmningen av flyktingbarn till Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken ökat markant, berättar överläkare Lars Uggla. – Idag är det en restriktivitet i flyktingpolitiken som gör att det finns allt större anledning att söka sig hit. Bilden är dock inte helt entydig och till exempel Lennart Meyer, som är psykiatrichef för det nordöstra sjukvårdsdistriktet, vill inte instämma i kritiken. Samtidigt är Lars Uggla noga med att poängtera att han bara kan redogöra för sina erfarenheter på ett generellt plan, eftersom kravet på sekretess förbjuder honom att avslöja några detaljer i enskilda fall. De hjälpsökande är från förskoleåldern och upp till nästan vuxen ålder. Oftast kommer de till BUP genom sin förskolas eller skolas försorg. Barnen är ofta mycket ångestladdade och har svåra koncentrationssvårigheter. Dessutom är depressioner och självmordshot relativt vanliga. – De som kommer hit mår väldigt dåligt, säger Lars Uggla. Trots detta känner han att varken Migrationsverket eller Utlänningsnämnden egentligen bryr sig om dessa barn. Under de två senaste åren har han i fem fall gjort bedömningen att ett barn eller en ungdoms psykiska hälsa är i ett mycket kritiskt läge. Därför har han i de fallen skrivit intyg till Migrationsverket och Utlänningsnämnden, i hopp om att det skulle påverka deras beslut. Han betonar att det är mycket ovanligt att han skriver den typen av intyg. I de flesta fall kan han inte göra annat än se på hur barnet lider. Trots att intygen är mycket ovanliga får han ingen respons på dem. Inte i ett enda fall har beslutsfattarna lyssnat till hans utlåtanden. – Det känns som om de inte lyssnar överhuvud taget. Och jag för min del känner mig inte respekterad i min yrkesroll, säger Lars Uggla. Han berättar att människor i beslutsfattande position och helt utan psykologiska kunskaper dömer ut hans utlåtanden som mer eller mindre oriktiga. Själv har han 36 års erfarenhet av barn- och ungdomspsykiatri. Lars Uggla beskriver det som förnedrande att inte bli tagen på allvar i de här sammanhangen. Problemet med att inte bli tagen på allvar är något som han ofta diskuterar med sina kollegor och frustrationen är utbredd, berättar Lars Uggla. Svensk flyktingpolitik är i dagsläget inhuman, anser Lars Uggla. Han menar att det är helt orimliga situationer som barnen hamnar i. De kastas mellan hopp och förtvivlan samtidigt som de upplevelser de har med sig från hemländerna gör sig alltmer påminda. – Det är fruktansvärt att sitta maktlös och titta på utan att kunna göra något, säger han. I och med att en stor del av de barn och ungdomar som söker hjälp inte har något uppehållstillstånd finns det heller inte mycket psykiatrin kan göra för dem. I och med de hjälpsökande inte har någon fast grund i tillvaron att stå på, finns inte de rätta förutsättningarna för terapi. Han säger också att följderna bör barnen som inte får terapi blir katastrofala. – De kommer att vara skadade eller störda människor för resten av livet eller tar de livet av sig, säger Lars Uggla. Det han framför allt saknar är insyn i Migrationsverkets och Utlänningsnämndens beslutsprocess. Han förstår inte på vilka grunder de fattar beslut, när de ändå helt ignorerar expertisens utlåtanden. Lennart Meyer är psykiatrichef för det nordöstra sjukvårdsdistriktet och vill inte bekräfta det som Lars Uggla ger uttryck för. – Detta är Lars Ugglas privata syn, säger han. Åsikterna är enligt honom inte förankrade i den barn- och ungdomspsykiatriska organisationen i nordöstra Skåne. Jimmy Vulovic 044-18 55 53 jimmy.vulovic@kristianstadsbladet.se