Det känns lite som VM 1994

Jag vill ha hetta. Jag vill få samma känsla som under fotbolls-VM 1994. Utsikterna för fontänbad är tyvärr inte de bästa just nu. Även om Zlatans fullträff i tisdags kväll värmde och fick mig och andra fotbolls-älskare att drömma om ädla medaljer.

Ni är säkert många med mig som minns de svettiga nätterna när Tommy Svenssons landslag dansade hem en bronsmedalj under USA-VM. Tomas Brolins fåniga piruett, Kenneth Anderssons märkliga målgest och Thomas Ravellis makalösa räddningar som följdes upp av konsten att springa så underligt som möjligt är något som värmer ett nostalgiskt hjärta.

Jag vet att ni är många läsaresom känner förakt för att inte säga avsky inför den fanatism som följer med stora idrottsevenemang i allmänhet och kanske fotboll i synnerhet.

Ni är heller inte så få som tycker att Kristianstadsbladets sportredaktion får breda ut sig för mycket i tidningen. Sedan finns den andra gruppen som tycker vi skriver alldeles för lite sport. Sedan vi gjorde om tidningen har sportens utrymme minskat. Tisdagens sportbilaga har exempelvis försvunnit. Just den här veckan återkom den, men det var ett undantag beroende på EM i fotboll och en lång rad lokala evenemang.

Hur som helst så satsar vi på EM i fotboll. Vi har en bred bevakning i papperstidningen och på kristianstadsbladet.se finns en speciell EM-sajt med ännu fler artiklar och information.

1994 är mitt ljusafotbollsminne.

Fyra år tidigare var det tyngre. Sverige hade verkligen ett kanongäng, men Olle Nordins grabbar marscherade ut ur turneringen i Italien efter 1-2-1-2-1-2.

Jag minns ändå 1990 med viss glädje. Det var bland annat året som jag gifte mig (hade det inte varit VM så hade årtalet säkert varit svårt att minnas).

Jag och två arbetskamrater, samtliga då i 30-årsåldern, bestämde oss för att vi skulle få ett komplett samlaralbum med fotbollsbilder.

Det var jag, den prisade sportkrönikören på den största morgontidningen i Sverige och redaktören för tidningen Skogssport. Tioåringarna tittade storögt på oss när vi tömde kiosken på alla fotbollsbilder.

Vi köpte inte enstaka kuvert, utan hela lådor. Ändå satt den sista bilden långt inne. För mig var det den holländske legenden Ronald Koeman som trilskades. Men till sist trillade han dit. Så hemma i bokhyllan ligger ett komplett fotbollsalbum, även om det är från ett VM där Sverige gjorde sin sämsta insats någonsin.

Kärleken till fotboll är svåratt förklara för de ointresserade. Den legendariske managern för Liverpool Bill Shankly sa så här: "En del människor tror att fotboll är en lek på liv och död. Jag kan försäkra dig, det är mycket allvarligare än så."

I kväll bänkar vi oss igen, men mot Spanien räcker det inte med världsartisten Zlatan.

Men någonstans inom mig känns det lite som VM 1994.

Trevlig helg!