”Det var ett fasans skådespel hwars like aldrig blifwit sedt”
Orkanen skapade den svåraste kända stormfloden som drabbat Östersjön. Den krävde åtminstone 633 liv, totalförstörde tusentals byggnader, förliste minst 427 segelfartyg och 23 ångfartyg samt lämnade tiotusentals människor hemlösa.
Östersjön beskrivs full av vrak: fartyg ligger med kölen i vädret andra driver avmastade för vind och våg. Många besättningar följer skeppen ner i djupet.
”En jakt liggande för ankar å redden wid Åhus har under den swåra stormen lösslitits och drifwit mot land der den totalt söndersplittrades. Besättningen blef nästan genom ett underwerk räddad. De äldsta innewånarne härstädes säga sig aldrig upplefwat en så wåldsam storm.”
Katastrofen berodde på ett kraftigt lågtryck bildat över Danmark och Tyskland; en storm som först drev vattenmassor mot Finland orsakande extremt lågvatten i södra Östersjön vilket fick Nordsjön att flöda in. Vindriktningen ändrades mot sydväst och blåsten ökade till orkanstyrka. Vattnet kunde inte återströmma snabbt nog via Öresund samt Stora och Lilla Bält. Istället höjdes vattennivån till 3,6 meter över normalvattenståndet skapande en drygt fyra meter hög stormflod
”På Skånes hela ostkust, som ej ha ringaste skydd af klippor och skär, är förödelse hvart man vänder sig. Märkvärdigt är att något finnes qvar, ty det tyckes som intet människoverk skulle ha förmått att motstå ett sådant elementernas raseri. Kustborna och det fattiga fiskarefolket längs hela södra och östra kusten ha genom stormen mycket swårt hemsökts. Utmed kuststräckan ser man ruiner efter bortsköljda fiskarekojor. På 100 år har man ej upplefwat något jemförligt.”
Orkanen slår till mot Skåne och de danska öarna nattetid samt mot Schleswig-Holstein i gryningen. Många reagerar först när vatten strömmar in i husen. Ute ser man inte mycket i det tjocka mörkret, den våldsamt piskande regnblandade snön och sjöskummet havet kastar inåt land likt gigantiska gräddbullar.
Hans-Inge Olofsson fiskar ål i Gamla Furuboda från nya Tvillingaboden och känner väl till orkanen som drabbade de då två Tvillingabodarna.
– Lejekarlarna vaknade när vattnet strömmade in i boden och fick i underkläderna springa upp i kullarna för att rädda sig. De såg hur ålabodarna, sumparna och fiskeredskapen spolades ut i havet.
Sex invånare omkommer när Simrishamn demoleras. Södra hamnarmen raseras och spolas till stor del bort. Norra hamnarmen och lastbryggan tilltygas svårt. Vågbrytare ödeläggs. Från ångfartyget ”Transit II” räddas passagerare och besättning i land med hjälp av raketapparat. Förgäves görs stora ansträngningar för att rädda fartygen i hamnen, alla kablar och trossar går av. Räddningsstyrkan kan bara åse hur fartygen slungas mot land.
Dagen efter kastar den uppstigande solen ett klargörande ljus över förödelsen.
”En sådan syn som den vid hamnen, så väl under som efter stormen, hafva få fått skåda.”
Ångaren ”Transit II”, skonerten ”Albano”, skonerten ”Thora” och sju andra fartyg är vrak. Enbart skadorna på hamnen kostar 120 000 riksdaler att reparera.
”Från stadens närmaste omgivningar har landtbefolkiningen inställt sig med hästar och vagnar samt raskt och oförtrutet bortskaffar den till flera tusen lass uppgående sand som blifwit under stormen uppkastad wid hamnen och tullkammaren härstädes.”
Fiskeläget Örnahusen försvinner fullständigt. Två uddar, 200 meter långa som spolas bort totalt, är det enda som räddar Skillinge från att bokstavligen utraderas från kartan.
”På fiskelägena är eländet stort. Omkring 100 boningshus hafwa blifwit bortförda av sjön. Hundratals personer hafwa blifwit huswilla samt förlorat allt hwad de egde. Wintern står för dörren och nöden är stor, hjelp, ja stor hjelp och snar hjelp är af nöden om ej de arma menniskorna som på några timmar blefwo beröfwade frukterna af ett mångårigt, hårdt och ofta lifsfarligt arbete, skola komma att lida allt för mycket.”
De flesta som bor nära stranden tillhör samhällets allra fattigaste och lever i bostäder av ett slag vattenmassorna kvarlämnar få spår av.
Blåsten beskrivs i flera städer vara så stark att den får skorstenar och takpannor att regna ner över gatorna och skada många invånare som försöker undfly vattnet.
”En nödhjelpskomité har härstädes bildat sig för att samla bidrag till understöd åt befolkningen å fiskelägena Hwitemölla, Kivik, Baskemölla, Brantevik, Skillinge, och Örnahusen som genom stormen förlorat antingen sina hus eller båtar, fiskeredskap och husgeråd.”
Vågen som rullar in över Ystad är 8 fot (2,4 meter) hög.
”Så högt wattenstånd i förening med så swårt wäder, har man inte haft på 30 år, påstå äldre personer.”
I Abbekås försvinner 30 hus helt och 32 hus förstörs. 88 invånare görs husvilla.
”Skifvarps församling gör hvad möjligt är för att lindra den uppkomna nöden, men dess hjälp räcker inte så långt.”
Fiskarfamiljerna förlorar inte enbart möbler och pinaler, även potatishögarna tar havet.
”Pastorn i församlingen och kommunstyrelsens ordförande hafva i anledning deraf utfärdat ett upprop till den hjelpsamma allmänheten och åtaga sig att samvetsgrant utdela och offentligen redovisa möjligen inflytande gåfvor.”
På morgonen lägger sig snön över landskapet och vinden kantrar till nordan. Kustbefolkningen är övernatt hemlös, utan vinterkläder och utan mat.
5 alnar (tre meter) hög kastar sig havet in över Trelleborg.
”Här och hwar såg man en person arbeta sig fram öfwer de upprörda wågornaas swarta gap hwar ögonblick löpande fara att krossas af bjelkar, spillror af nedstörtade byggnader och husgerådssaker. Det var en verkligen fasaväckande syn att se hur de arma menniskorna arbetade för att rädda sig sjelwe och sina tillhörigheter. Klagan och ångestrop öfwerröstades af orkanens och wågens döfwande brak. Det var ett fasans och förstörelsens skådespel hwars like aldrig blifwit sedt.”
– Vi har en minnessten i Skanör som minner om översvämningen, säger Bengt Hansson, ordförande i Falsterbonäsets museiförening som driver Falsterbo Museum.
Näset är van vid översvämningar, men den här gången kom havet från öst. Stormfloden sveper, fyra kilometer, från Höllviken till Öresund. Vattnet täcker all mark utom de högsta delarna av Skanör och Falsterbo som för en tid är öar.
– Då Skanör ligger väldigt lågt, endast 2,7 meter över havet, gick vattnet in i ett stort antal hus och sträckte sig upp till midjan på folk.
Tre dygn efter vågen är Ljungen fortsatt helt översvämmad. Städerna är utan all fastlandsförbindelse.
Även om Skåne drabbas hårt av orkanen var det rena västanfläkten jämfört med dess framfart i Danmark och Tyskland.
Själland, Lolland, Falster, Fyn och Mön är katastrofområden. Många liv förloras. Hus faller samman som korthus. Tusentals familjer är hemlösa.
”Hela kommuner hafva lidit förluster som de icke ensamma kunna bära.”
Stormfloden rullar i ett svep över drygt 8 km land från östra sidan av Lolland till den västra. All mark mellan Rödby och Nakskov läggs helt under vatten. Även Falster drabbas hårt.
”Wattnet steg med sådan wåldsamhet, att det gick 5 fjerdingsväg inåt landet. På detta afstånd från hafvet måste Hans Corneliuses familj tillbringa hela natten på takryggen, då wattnet nådde midt upp på taket.”
När gryningsljuset frambär god sikt kan inte åsynen av omgivningen ha varit upplyftande.
”När man såg ut därifrån war allt till den grad öfwersvämmat, så långt ögat kan nå, att man blott kunde se trädtoppar och husryggar.”
Folk som sökte tillflykt undan syndafloden på hustak fann dem ofta försvinna under sig och att vattnet översteg både taknock och skorsten. De som tog skydd på loften fann dem bli dödsfällor när vattnet steg och de inte kunde slå sig igenom tak eller väggar.
Pigan Ane Hansen hade tjänst hos gårdsägaren Jens Larsen på Falster.
”Vandet væltede ind over bredden til os og skyllede ind i stuehuset så vi måtte væk derfra.”
Gårdens invånare skyndade sig upp på laduloftet.
”Efter at vi havde været der i nogen tid, løsnedes nogle stolper fra hinanden hvor taget, og så vi, begyndte at drive.”
Alla räddade sig ut på halmtaket utom Ane Hansen som klämts fast av bjälkar. Försöken att dra henne upp på taket misslyckas.
”De holdt mig så i armen, mens vi drev af sted. Stormen, bølgerne og ængstelsen gjorde mig ganske fortumlet, og jeg sagde til min husbond, at han skulle bare slå mig for panden og lade mig dø, da jeg ikke mere blev til menneske.”
Efter att en längre stund drivit med strömmen fastnade taket mot ett pilträd till vilket alla nio kunde klättra över.
”Senere kom, så vidt jeg husker, Sø-Lars og Rasmus Christensen med en båd, hvori vi alle kom over.”
Flera danska beskrivningar av ovädret gör gällande: Hade stormfloden varat endast någon timme längre hade konsekvenserna blivit långt mer katastrofala, ytterst få av de uttröttade, svårt nedkylda och genomblöta överlevandena skulle ha klarat kommande nattens starka vindar, svåra köld och fallande snö. I dagerns allra sista skumrask lyckades många rädda sig till säkrare mark.
Köges hamnfyr som byggts särskilt bastant med tanke på buktens återkommande svåra oväder slår vågorna fullständigt sönder.
”Alla familjer wid stranden måste fly och lemna allt. Man såg folk gå med watten upp till bröstet. En fattig fiskare hwars hodda blifwit kringfluten, ropade hjertskärande om hjelp.”
Många omkommer på grund av att de inte vill bege sig ut i skitvädret utan stannar hemma där tak och vägg ska skydda mot vädrets makter.
I Kögebukten kastas flera fartyg så långt upp på land att lasten kan bärgas torrskodd dagen efter.
”En stor swensk skonertbrigg hissade nödflagg, men ingen wågade sig ut. Den bröts slutligen i tu. Hwar besättningen är, må gud weta.”
Den danska kungen och drottningen reagerar dagen efter stormen genom att skänka medel till de drabbade. I hela riket bildas kommittéer för insamlande av nödhjälp. Pengar till ett värde av minst 200 000 svenska riksdaler insamlas.
I nordtyska Flensburg, Slesvig och Eckernförde omkommer över 100 människor, många rapporteras saknade och tusentals familjer i området är hemlösa.
”Många städer i Slesvig och Holstein ha blifvit översvämmade. Polisen med båtar måste förse invånarne i husens öfwersta wåningar med lifsmedel.”
En anledning till att stormen fick så fruktansvärda konsekvenser var att befolkningen, i de värst utsatta områdena, i århundraden närt en falsk trygghet tack vare byggda vallar och grävda diken.
”Till Kiel inkom en fransk skonert medförande en gosse, som vi inloppet till fjorden hade blifvit funnen drifvande i sjön på taket af ett hus som stormen den 13 dennes hade kullvräkt och bortfört.”
Statistiskt räknas Novemberstormen 1872 som ett 100-årsflöde. Att Skåne slapp så billigt undan, som landskapet nu faktiskt gjorde, berodde enbart på positionering; orkanens öga befann sig västsydväst om Bornholm när den rasade av sig sin värsta vrede.
Kaj Nilsson
