Drömmen går uppfyllelse – hon öppnar snart jazzcafé
Cecilia Sahlström motsvarar den bild av kvinnliga företagare som ges i rapporten. Hon är relativt ung och högskoleutbildad. På måndag öppnar hon sitt jazzcafé.
– Och bokcafé. Meningen är att man även ska kunna sitta här och läsa böcker, låna med sig hem och istället sätta in en annan bok i hyllan, säger hon.
Hon håller på att ställa i ordning i Läderhandlarens gamla lokaler på Nya Boulevarden.
Entusiasmen sprudlar, möblerna i skandinavisk form i ljust trä är på plats och medan vi pratar anländer två killar med ett kylskåp som ska installeras och strax innan har hon förhandlat med Banken om samarbete, om att få köpa köttfärs till sina tacos. – Jag får inte steka här i lokalerna, bara koka. Därför löser jag det så här, säger hon och tycker att öppna eget är något av det roligaste hon gjort.
– Att förhandla, prata med folk, deala och köpslå, det är kul. Och jag är sådan, ju mer irriterad en motpart blir, desto gladare blir jag. Det funkar oftast.
Att öppna jazzcafé är en gammal dröm som nu går i uppfyllelse. Men hon beskriver sig inte som någon drömmare – långt ifrån.
Hon kommer nog istället att ha störst problem med att göra sig av med sin gamla roll i folkmun – polisen. Sedan 1991 har hon varit polis, de senaste åren som kriminalinspektör och utredare. 1999 flyttade hon från Stockholm till Krisitanstad, där hon har suttit som biträdande inre befäl, fattat beslut om husrannsakningar, avspärrningar och inlett förundersökningar.
– Jag tröttnade, helt enkelt. Allt är så negativt, det är aldrig någon som ringer och tackar för en bra insats... Att höra alla offer, allt tär mycket på en. Men jag är ju i grunden en glad och positiv person.
– Eftersom jag nu är inflyttad känner de flesta bara till mig som "polisen". Jag hoppas jag blir av med den titeln nu – men den kommer säkert att förfölja mig en generation. När hon hörde att lokalen var ledig slog hon till. Utan att tveka, utan att söka bidrag eller kontakt med någon annan. Nu ska hon anställa extrapersonal och sköta bokföringen.
– Min man är civilekonom, han hjälper mig med den biten. Men jag har alltid lyckats med det jag har gett mig in i, och har gett mig den på att lyckas med det här också. Därför tror jag det kommer att fungera.
Och helt ny miljö är det inte för henne. Hon har alltid älskat jazz och den svarta musiken.
– Egentligen blir det här mer en återgång. Jag är kulturarbetare i botten, utbildad kulturvetare, så det känns som om jag går tillbaka till det jag jobbat med tidigare...
Clifford Johansen
