Farliga isar kräver god ledning

Kris ska utläsas Kristianstads issällskap. Kris ungefär 600 medlemmar sysslar med långfärdsåkning på skridsko. Eldsjälen heter Lars Thlin, tidigare överläkare på CSK. Han ställer mer än gärna upp på en intervju.

– Inte för att värva fler medlemmar till vår klubb, utanför att varna människor så att olyckor kan undvikas. Just nu är det oerhört riskabelt för nybörjare. Det handlar om kunskap. Själv ger sig Lars Thulin ut på svag is, men han har åkt långfärdsskridskor i 35 år och varit igenom isen ett 20-tal gånger, så han vet hur han ska tackla situationen. Har berättar att han kan avgöra isens kvalitet på ljudet mot medarna.

– Den svarta, tunna nyisen är folk rädda för, men det räcker med tre fingrars tjocklek så är den säker, säger Lars Thulin och visar med ena handen.

– På våren däremot är isen underminerad när varmare vatten med salt stiger uppåt. Då kan man gå igenom 20 eller 30 centimeter is.

– Man måste ha respekt, rätt utrustning och man måste alltid vara beredd på att man kan gå igenom.

Lars Thulin berättar att i dag finns mellan20000 och 30000 organiserade skrinnare i Sverige. Sporten har funnits i 100 år.

– På dessa 100 år har det inte varit en enda drunkningsolycka under organiserade turer med ledare. För 18 år sedan flyttade han till Skåne. Sommartid cyklade han, men på vintern?

– Om Stockholm är skridskoåkningens Mecka, så är Skåne dess Medina. Här finns ju mycket snöfri is.

Lars Thulin upptäckte nya möjligheter. Han entusiasmerade andra. Lastbryggan bakom CSK kallas i dag "skaters corner". Det är nämligen där man samlas inför gemensamma turer per skridsko på de skånska sjöarna.

– Vi har 150 spanare som ringer in iakttagelser från 88 sjöar i Skåne till en central rapportör.

Vad är det då som gör långfärdsskridsko så fascinerande?

– Man kommer nära naturen, är den del av den. Is, vatten, luft, vind – och så rörelsen och rytmen. Det är en fantastisk omväxling. Och kamratskapet!

– Det är en sport, men inte en sport där man tävlar mot andra. Här hjälper man varandra i stället. Man måste kunna lita på varandra, summerar Lars Thulin.

För det är ju självklart: Ingen skrinnar ensam.

Förutom Kris finns andra föreningar som sysslar med långfärdsskridsko i nordöstra Skåne. Skånes isseglarklubb till exempel. Ungefär 300 av dess 375 medlemmar åker långfärdsskridskor. Skridskoverksamheten finns också samordnad inom Långfärdsskrinnarna i Sydöst. Det är en allians mellan Friluftsfrämjandet i Skåne, Blekinge och sydöstra Småland samt Kris och isseglarklubben. Man har en gemensam telefonsvarare. Man samarbetar om israpportering, isspaning och turplanering.

Det finns också beskrivningar över lämpliga turer. Och inte minst en gruppindelning efter svårighetsgrad. Man kan få tips om både lämpliga utgångspunkter och farliga passager.

Och så kan man förstås åka på havet, men tyvärr inte så ofta. Under 20 år har det funnits möjlighet bara sex vintrar.

Skrinnarna ordnar också "prova pådagar" för allmänheten, där man får låna skridskor, men får hålla med övrig utrustning själv. Nästa gång den är den 7 februari – om det finns is.

Ulf Norenius

044–18 55 69

ulf.norenius@kristianstadsbladet.se