Forskare oeniga om förbud mot ålfiske behövs eller inte

Det är svårt att uppskatta hur ålbeståndet ser ut och om det börjar återhämta sig eller inte.

– Ålen lever på stora djup och är en svårstuderad art, säger Niklas Sjöberg som är forskare vid

Institutionen för akvatiska resurser på Sötvattenslaboratoriet på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Sedan en tid tillbaka deltar han i ett forskningsprojekt där de studerar ålarnas vandringsmönster och återfångstfrekvens utmed våra kuster och i vissa insjöar, bland annat genom att märka ålar.

Hans åsikt är att man inte räddar ålen genom att införa ett förbud i Sverige.

– Fisket har redan dragits ner rejält här. Det råder redan förbud på västkusten och de ålfiskare som har licenser i dag är få. När de slutar får dessutom ingen ta över deras licenser. I och med att den yngre generationen inte får ärva rätten att fiska skärs ålfisket ner automatiskt.

Han anser att det är viktigare att se till att fisket är småskaligt och hållbart.

– Du kan möjligtvis rädda ålar genom ett förbud i Sverige, men inte själva ålbeståndet. Utmaningen ligger i att sätta press på andra länder inom EU att följa förvaltningsplanen som EU tagit fram. Ålarna behöver långt mer än ett fiskestopp i Sverige.

Men Henrik Svedäng, forskare vid Stockholms universitets Östersjöcentrum håller inte med.

Enligt honom är ett förbud viktigt eftersom det är till en stor del honor som finns i våra vatten som kan producera många ägg när de åter vänder till Sargassohavet.

– Varför det är så vet vi inte. Ålen föds utan kön. Det utvecklas långt efter att de kläckts. Orsaken till att det blir färre och färre hanar i Östersjön har det spekulerats mycket om, men honorna här är mycket värdefulla.

– Jag tycker att vi ska införa ett förbud kring Östersjön i ett par, tre år och se vad som händer med beståndet. Det vore intressant, säger han.