FRA-lagen är det något skumt med

Men om det nu är så att vi, svenska folket, inte förstår lagen måste det vara så att Reinfeldt och övriga tillskyndare inte lyckats redovisa den begripligt. Och det som inte kan redovisas begripligt är det något skumt med. En logisk slutsats blir då att lagen är skum.

Ett vanligt argumentnär det gäller övervakning är att den som har rent mjöl i påsen intet har att frukta. Men med incidenten på Oskarshamnsverket i färskt minne vet vi att rent raklödder i påsen är en annan sak. De båda stackars "terroristerna" borde haft med sig mjöl istället eftersom mjöl till skillnad från raklödder inte kan spränga något kärnkraftverk i luften.

Själv är jag glad över att bära skägg. Med myndigheter som svårligen kan skilja på raklödder och sprängämnen är vilket scenario som helst möjligt.

Nu när den nyalagen är ett faktum är det lika bra att anpassa sig. Jag ser dem för mitt inre där de sitter i en hemlig källare. Bleka, glåmiga spiontyper med hörlurar, misstänksamma, lyssnande, granskande … Så ljuder en larmklocka. Någon av de glåmiga har upptäckt "spränga något kärnkraftverk i luften" på nätet. Självaste spionöverjäveln tillkallas och Säpo informeras. Strax stormar en insatsstyrka in genom min dörr och slår mig i järn.

Det finns anledningför mig att tro jag ligger risigt till i jakten på förmenta terrorister. Eller i varje fall som misstänkt spion. Amerikanska FBI har nämligen ögonen på mig. Det är åtminstone vad jag tror med tanke på ett mejl jag fick från FBI för några år sedan där man bannade mig för något fuffens de menade jag haft för mig på nätet. Kanske hade jag av misstag hacka mig in i Pentagon och råkat komma över planerna på någon stundande invasionen eller liknande, men i så fall har jag ingen aning om det. Att vara övervakad är således inget nytt för mig.

Dessutom ligger det mig i fatet att vara lik herr kändisterroristen Usama bin Ladin. Det är i varje fall vad en dam tycker. Visserligen är hon från Hägghult, men i alla fall …

Från det ena till detandra har semestertid brutit ut. Inte vad mig anbelangar förstås, jag jobbar av princip alltid i juli. Ty juli är amatörernas semestermånad.

Det är den månad vägarna blockeras av förvirrade turister med husvagn, den tid då vanligtvis prydliga människor exponerar sig i clownliknande utstyrslar som ska föreställa lediga.

Fast det är ju den resandes ensak.