Gudomlig afton vid ruinerna
När ett 40-tal besökare hade slagit sig ner i stolarna kunde friluftsgudstjänsten förra veckan ta sin början.
En av besökarna var Nils-Emil Nilsson, som en gång i tiden bodde i gården, vars bostadshus bara har grunden kvar.
– Där låg köket och där låg mitt sovrum säger han och pekar på en plats bakom det som nu var ett tillfälligt altare.
Han försöker komma till den årliga sommargudstjänsten i det som var hans barndomshem.
– Det känns bra att vara här och positivt att det används för gudstjänster. Det är en lugn och fin plats, säger han och tycks drömma sig tillbaka när han ser barnen springa runt bland kvarlämningarna.
– Det är många minnen som dyker upp när man går här.
Han bodde på gården, som varit i familjens ägo sedan 1600-talet, från det han var två år tills han var sju. Därefter bodde hans morföräldrar kvar på gården som övergick till Gärds-Härads hembygdsförening 1939. Nästan 30 år senare, 1968, brann gården ner. Nu drivs den vidare av hembygdsföreningen och det är Nils-Emil Nilsson som håller ruinen i schack.
Ulf Kleander tycker att platsen är utmärkt för gudstjänst.
– Det blir en betydligt friare gudstjänst än i kyrkan, säger han.
Under gudstjänsten talade han om att man inte ska döma människor efter utsidan.
– Varken människor eller företeelser. Det är insidan som räknas.
Marcus Haraldsson
