Hallå där…

... 30 år, politiker för vänsterpartiet och förskollärare. Du deltog i tisdags i ditt andra kommunfullmäktigemöte som nyinvald politiker och ditt första budgetfullmäktige.

Vad är ditt intryck?

– Att det är lite politik och mycket personfixering och att de klara ideologiska skiljelinjerna inte framgår tydligt. Alla sluter upp kring en äldreombudsman utan att förklara ideologiskt varför de gör det.

Vad hade du hade väntat dig?

– Till exempel från femklövern hade jag kanske väntat mig lite mer egna förslag och egen politik. Istället blev det att man ältade populistiska frågor och hade få genomtänkta ideologiska förslag. Man löser inga strukturella frågor med en äldreombudsman. Det verkar också som om alla löften som gavs under valrörelsen bara var valfläsk. Det var mycket snack om integration, men det har inte avsatts en enda krona för det.

Känner du att det går att påverka i kommunfullmäktige?

– Visst går det att förändra. Det handlar inte bara om pengar. Vi fick till exempel med en skrivning om att flerspråkighet ska ses som en tillgång vid rekrytering av nyanställda. Jag är grön och det är klart att jag framstår som ivrig, men samtidigt behövs det lite andra krafter bland de slipade gamla rävarna som sitter där. Jag har jobbat aktivt inom partiet genom att satsa på utomparlamentariskt arbete. Jag tror att det är så yngre politiker gör.

Du var aktiv talare vid ditt första budgetmöte. Kommer du att fortsätta att hålla det tempot?

– Oja, men det var väldigt nervöst och fruktansvärt svårt att gå upp i talarstolen, men ju längre man väntar desto svårare blir det nog. Fler borde gå upp i talarstolen. På det sättet skulle man minska talarutrymmet för dem som är vana att ta för sig och på det sättet kanske man kunde lyfta upp de ideologiska frågorna mer.

Marcus Haraldsson