– Det känns otroligt snopet och faktiskt lite förnedrande att man inte berättat anledningen till varför man egentligen vill träffa mig, säger Linda Backström.

Hon har engagerat sig i Kim Svenssons fall, som Kristianstadsbladet tidigare har berättat om. Han förlorade nyligen sin rätt till personlig assistans när kommunen valde att driva hans ärende till kammarrätten. Detta trots ett beslut i förvaltningsrätten till hans fördel. Beslutet om överklagande togs som ett ordförandebeslut, vilket innebär att övriga omsorgsnämnden inte kopplades in, något som kan göras i ”brådskande fall”. Men eftersom nämndens ordförande var jävig i ärendet lämnades det över till vice ordförande Kristina Lindbåge (S).

Och det är här kritiken mot vice ordförande kommer in. När beskedet om överklagandet kom i februari i år la Linda Backström ut ett inlägg på Facebook om vad som hänt. Hon kontaktades då av Lindbåge, som i egenskap av politiker gärna ville träffa Linda och höra hennes berättelse. Hon skulle ta med en ”partivän” också. Linda blev glad över engagemanget och tackade ja.

– Jag föreslog att jag skulle ta med vår jurist, men det ville hon inte, för då tyckte hon att det blev en fråga för förvaltningen i stället. Hon ville träffa mig som ”medmänniska” för att se vad hon i sin roll som politiker kunde ta med sig i partiet, säger Linda.

Men mötet, som Linda tyckte var bra och givande, ägde alltså rum strax efter att Lindbåge skrivit under överklagandet till kammarrätten.

– Då hade jag ingen aning om det. Hon sa inget heller. Nu har jag förstått det. Och så sitter hon på mötet och beklagar det som Kim utsatts för och säger att hon beundrar min kamp. Hon får mig att tro att hon vill hjälpa mig, det är extremt konstigt agerat av en politiker på så hög nivå. Hon ville veta hur jag tänkte driva detta framåt och jag tolkar det nu som att hon ville ha mötet för att rädda sitt eget skinn, säger Linda.

– Efter det har jag inte hört något alls. Jag undrar om hon har lyft frågan till regeringsnivå som hon sagt att hon skulle göra.

Lindbåge ser inget konstigt i sitt agerande. Hon har tagit kontakt med en person vars historia hon vill ta del av för att driva en fråga där hon ser behov av förändring i lagstiftningen, förklarar hon.

– Jag träffar ofta anhöriga, närstående och medarbetare inom vård och omsorgen. Jag blev informerad om att det kanske fanns ett intresse av kontakt och erbjöd kontakt, inte med någon annan intention än att lyssna.

Kan du förstå att det kan uppfattas konstigt med tanke på att du nyss hade skrivit under överklagandet?

– Jag kan förstå frustrationen hos dem det berör eftersom vi har en rättspraxis som slår hårt och som måste ändras. Jag har lyft frågan till partikollegor på riksdagsnivå och förslag till lagändring är ute på remiss. Men vi behöver hitta en lokal lösning tills den är klar.

Även om styret ansvarar för ordningen hur beslut tas fanns det ju möjlighet för dig i det läget att i alla fall lyfta informationen om överklagande till nämnden, vilket inte gjorts och vilket är felaktigt. Varför gjorde du inte det?

– För min del har jag följt nuvarande ordning med hur det borgerliga styret vill ha beslutsfattandet. Jag har föreslagit en annan ordning och en ändring kommer framöver. Detta för att jag värnar en assistans som ska vara säker och trygg.