Havsörn och tornuggla sensationer

Under vintern är havsörnen en karaktäristisk syn i Vattenriket och längs den närbelägna kusten. I helgen ägde Nordöstra Skånes Fågelklubbs årliga örnräkning rum och resultatet slog alla rekord. Minst 70 olika havsörnar sågs i bygden under en förmiddag. De flesta höll till ute vid Tosteberga där hela 36 örnar sågs samtidigt, vilket sannolikt är bland de högsta noterade siffrorna någonsin i Sverige. Arbetet inom "Projekt Havsörn", som bland annat innehållit stödutfodring, inventeringar och boskydd, har onekligen gett resultat och de goda häckningsresultaten avspeglar sig inte minst i de stora mängderna övervintrande örnar.

Även bland de häckande havsörnarna märks nu framgången. På grund av förföljelse och miljögifter var havsörnen tidigare undanträngd till Lapplands inland och några avlägsna skärgårdsöar på Ostkusten.

Idag har örnstammen ökat markant och återtagit sina gamla häckningsområden. Reviren ligger nu tätt längs Östersjöns kuster. Många insjöar, däribland Vänern, har fått tillbaka havsörnen, och för några år sedan återvände den även som häckfågel till Skåne efter hundra års frånvaro.

Havsörnsstammen fortsätter att öka i en takt ingen kunde förutse, och i år kunde ornitologer på ytterligare tre platser i Skåne konstatera häckning eller häckningsförsök. Två av dessa par har valt att slå sig ner i nordöstra Skåne.

För att Kristianstadsborna ska få möjlighet att uppleva landets största rovfågel och veta mer om havsörnen inbjuds allmänheten för första gången till en örndag söndagen den 25 januari.

Från klockan 9.00 kommer kunnigt folk från Nordöstra Skånes Fågelklubb att finnas på plats ute vid Tosteberga hamn (Bodarna) och här i anslutning till utfodringsplatsen kommer bland annat Lars Jarnemo att berätta om sina erfarenheter med örnutfodringen.

En av årets mest sensationella upptäckter i Kristianstadsbygdens natur var den tornuggla som upptäcktes i en lada en dag i mitten av november.

Fågeln sågs ytterligare en gång i samma lada strax före jul. Tornugglan är en av Sveriges absolut sällsyntaste fåglar och det var närmare 20 år sedan den sågs senast i Kristianstadsbygden. Så vitt vi vet häckar bara ett säkert tornugglepar i landet. Dessa fåglar finns i en lada i södra Skåne och här har ugglorna framgångsrikt fått fram ungar i snart tio år.

I fjol häckade även ett tornugglepar på Gotland och möjligen är det en mer fast etablering på gång även här.

Tornugglan var tidigare betydligt vanligare i Skåne och i sina "Ornitologiska observationer" från 1887 skriver Tage Thott att tornugglan är "rätt allmän i de flesta kyrkorna på den skånska slätten och verkar breda ut sig:". Vid sekelskiftet stängdes många kyrktorn och tornugglorna sökte sig successivt till lantbruksbyggnader där de i stället började häcka i duvslag, på hissplattformar och andra lämpliga avsatser.

Så småningom började även gårdarna att stängas och i takt med att gnagarbekämpningen blev mer effektiv med hjälp av gift blev tornugglorna allt färre.

Tornugglans tillbakagång berodde troligen också på att jaktmarkerna i allt större utsträckning började växa igen och odlas upp. En annan avgörande faktor är att ugglorna är känsliga för hårda vintrar.

Tornugglan är den enda av våra ugglor som inte kan bygga upp fettreserver och den är därför känslig för kalla och snörika vintrar. Utan tillgång på inomhusmiljöer som ger skydd mot väder och vind och god bytestillgång med möss och sorkar dukar en stor del av ugglorna under.

Det är dessutom ett faktum att de skånska tornugglorna befinner sig vid artens naturliga nordgräns vilket gör en liten population extra känslig.

Tornugglebeståndet varierar normalt mycket beroende på födotillgång och väderlek. Det allvarligaste hotet är bristen på lämpliga byggnader att flyga in i. Förr i tiden hade de flesta äldre lador och stallar nästan alltid friskluftsöppningar på gavlarna där ugglorna kunde flyga in.

Moderna jordbruksbyggnader är ofta stängda och täta och istället försedda med fläktar och ventilation. Väl inne i ladorna är lämpliga boplatser en bristvara men det går att hjälpa tornugglan på traven. En viktig del av verksamheten inom "Projekt Tornuggla" är att sätta upp bolådor till ugglorna i lämpliga lador.

För att ge tornugglan en chans i Kristianstadsbygden, kommer "Projekt Tornuggla" med assistans av Nedre Helgeåns Fågelstation, att sätta upp ett tiotal bolådor även ute på Kristianstadsslätten.

Gårdsägare eller andra intresserade kan även själva öka möjligheterna för tornugglan att etablera sig i Skåne genom att sätta upp bolådor inne i lador. Bolådan kan byggas av masonit, spånskivor eller ohyvlade brädor och den bör vara cirka 80 centimeter lång, 40 centimeter djup och 40 centimeter hög. Ett hål som är minst 15 gånger 15 centimeter sågas ut i den nedre änden av framsidan och för att fåglarna lätt ska kunna ta sig till och från lådan bör en kort landningsplatta sättas framför hålet.

Taket ska vara öppningsbart så att lådan kan inspekteras och rengöras och innan lådan sätts upp bör ett tjockt lager med halm eller barkflis strös ut på lådbotten.

Bolådan bör sättas upp inne i stora lador som har goda inflygningsmöjligheter året runt och inflygningshålet får inte understiga 15 gånger 15 centimeter. Förslagsvis sätter man lådan högt upp på ladans kortsida eller på en grov bjälke i nära anslutning till ett inflygningshål i ladväggen.

Även om många faktorer begränsar tornugglans möjlighet att överleva i Skåne så finns det hopp. Goda jaktmarker vid restaurerade betesmarker och kring nyanlagda våtmarker blir allt fler och den positiva utvecklingen för tornugglan i omgivande länder som Danmark kan bidra till att ungfåglar ger sig över sundet och etablerar sig i Skåne.

Den danska populationen beräknas till cirka 100-125 par varav 5-10 par finns på Bornholm. Årligen får de danska fåglarna ut över 400 ungar som under det första året ofta gör långa utfärder, ibland till omgivande länder.

Eftersom det nu bevisligen finns tornugglor i Kristianstadsbygden så går fågelstationen ut med ett upprop till bygdens gårdsägare.

Alla observationer av ugglor i lador eller andra byggnader är av intresse och tas tacksamt emot av undertecknad på telefon 046-394763. Eventuella ugglefynd kommer att hållas hemliga och vi garanterar att uppgifterna inte sprids vidare utanför projektet. Alla tecken på att ugglor regelbundet vistas i lador är av intresse. Ugglor visar sig sällan och har en förmåga att "försvinna" i något mörkt hörn men det går relativt lätt att artbestämma vilken uggleart det rör sig om genom att studera fjädrar och spybollar. De flesta ugglors spybollar är gråa och ulliga medan tornugglans är mörkt svarta och nästan blanka likt en bit tjock lakrits.

Patrik Olofsson