Hemtjänstpersonal vittnar om otrygghet
Sheyda Palani skulle precis ta sig hem från arbetet på Näsby hemtjänst. Strax innan klockan 22 hörde hon en stor smäll. Sedan ljudet av en bil som drog på för fullt. Sheyda Palani anade oråd och gick mot sin bil en bit bort.
– Då ser jag att hela bilen är fylld med rök. Jag bara skrek rätt ut.
Minuter senare stod lågorna höga. Även om räddningstjänsten var på plats snabbt var bilen bortom räddning.
– Det är så hemskt. Kanske gör de samma sak mot nästa bil, eller mot någon annans. Man ska inte förstöra andra människors egendom på det här sättet. Jag har inget otalt med någon.
Trots händelsen var Sheyda Palani tillbaka på jobbet nästa dag.
– Jag ville inte svika mina kollegor. Det är svårt att få vikarier och andra ska inte få problem på grund av mig.
Hela måndagen använde hon till pappersarbete. Samma dag besökte tidningen hennes arbetsplats Näsby hemtjänst som omfattar Gamlegården, Näsby och Balsby. Ingela Lovén, enhetschef, berättar att det finns en känsla av otrygghet.
– Jag har jobbat här i tolv år och de senaste fem åren har det blivit extremt förvärrat.
Vad tänker du på?
– Det handlar om en helhetskänsla. Det är bland annat gäng som drar runt vid bilarna och tittar in. Vi har sett dem fimpa mot lacken. De som gör dessa brott har inte respekt för saker som är av något värde för någon annan.
Hennes personal sitter samlade på kontoret vid lunchrasten. De delar samma bild av situationen. De talar bland annat om cyklar som inte får vara i fred och om föremål som kastas mot fönstret.
– När man cyklar så tar man en omväg för att slippa möta dem, säger en i personalen. Och jobbar jag kväll hämtar min man alltid mig.
– Ingen vågar vara kvar själv. De sista två går alltid tillsammans, säger Ingela Lovén.
Ingen i personalen tänker dock sluta. De lyfter den särskilda gemenskapen som finns mellan dem. Men något måste göras, säger de gemensamt.
– Om det är kameror eller att väktarbolag patrullerar här, det vet jag inte. Här hjälper vi gamla och sjuka. Vi gör en insats för samhället. Som tack för det eldar man upp en av våra bilar. Ni kan väl låta oss vara ifred, säger Ingela Lovén.
Lukas Ernryd
