Hon var nära att dödas av sitt ex: ”Har varit tyst så länge”

Sju gånger åtta. Emma har alltid älskat matte och kunnat rabbla multiplikationstabellen i sömnen. När frågan om sju gånger åtta nu dyker upp i ett frågesportsprogram på tv minns hon inte längre svaret. Det har gått ett drygt halvår sedan kvällen i julas, när hon var nära att dödas utanför sitt jobb på en ort i nordöstra Skåne.

De träffades på senvintern 2018. Emma låg i skilsmässa och var ute på bar i Kristianstad med några kompisar. Han var en bekant till en av vännerna från skoltiden. Några månader senare blev de ett par – han var snäll, omtänksam och hade god hand med hennes barn.

– Han hade jobb, fast inkomst och lägenhet. Men han dolde hur han levde egentligen, säger Emma.

Förändringen kom smygande. Det var en kompis som först berättade för Emma att hennes nya partner sysslade med droger. När hon konfronterade honom blev han våldsam – kastade ner henne från sängen så att hon slog i huvudet och började blöda. Då blev han ångerfull, plåstrade om och bad om ursäkt.

– Det var därför jag stannade den gången, berättar hon.

Partnerns kontrollbehov började snart tära på relationen. Han letade hårstrån i Emmas lägenhet för att se om någon annan man varit där och gick igenom hennes tvättkorg för att kolla att hon inte varit ute och festat på helgen.

– Han var extremt svartsjuk, både på andra killar och på mina vänner, för att de fick tid med mig.

Samtidigt tippades hans egen tillvaro över ända. Han förlorade jobbet, vräktes från sin lägenhet, skrev in sig en period på psykiatrin och hotade ofta med självmord. Emma hade börjat bli rädd på allvar och försökte flera gånger göra slut.

– Jag har alltid vetat att han kommer göra något mot mig, förstöra mitt liv på något sätt. Men jag har tagit honom tillbaka för att jag har känt mig tryggare när vi varit tillsammans, säger hon.

Han slog henne aldrig när barnen var hemma. Och han älskade att hjälpa till med hushållssysslor och känna sig behövd. Samtidigt påpekade han gärna hennes brister, och sa att han var den enda som stod ut med dem.

– Många av de manipulativa sidorna såg jag igenom, men då var det redan för sent. När vi var tillsammans visste jag att vi kommer ha de här dramatiska händelserna, att han dunkar mitt huvud i betongväggen och misshandlar mig en timme. Men det är bättre att huvudet hamnar i betongväggen än att han dödar mig, säger hon.

I april 2019 gjorde hon en första polisanmälan om misshandel. Förundersökningen lades ner direkt. I december samma år var Emma fysiskt och psykiskt utmattad och gjorde slut för sista gången.

– Då blev han aggressiv och började hota mig, sa att han skulle förstöra mitt liv och gå via barnen för att komma åt mig.

På luciadagen den 13 december gick hon till polisen igen. Emma bad om att få ett kontaktförbud och tilldelades ett målsägandebiträde. Men julhelgerna var i antågande och något beslut om kontaktförbud kom aldrig.

Emma firade jul med barnen hos sin mamma i Stockholm och kom hem på juldagen. Barnens julklappar bars upp i lägenheten innan de skjutsades hem till sin pappa, och klockan 12 på annandagen gick hon på sitt arbetspass som personlig assistent. När hon gick ut från vårdtagarens lägenhet vid 18-tiden kände hon cigarettrök på gården.

– Barnen hann aldrig leka med sina julklappar, för jag kom aldrig hem från jobbet.

Hon berättar lugnt och samlat om det mordförsök hon sedan utsattes för. Exet stod utanför porten, flög direkt på hennes ansikte. Han tog tag i nacken, halade upp en kniv ur jackärmen och började hugga. Det som händer sedan är rörigt och utdraget. Hon lyckades fly in i en annan vårdtagares lägenhet, där tumultet fortsatte. När exet hotade den andra kvinnliga personalen i lägenheten hann Emma ringa 112 och säga att hon blivit knivskuren.

– Jag kände att jag blev svagare och svagare i kroppen och trodde att jag skulle dö inom en minut.

Men misshandeln fortsatte. Hon får en glasvas kastad i huvudet och blir sedan huggen med skärvorna. Exet gör också allvar med hotet förstöra hennes öga. Emma sprattlar tills kroppen lägger av.

Tio års fängelse. Domen i Kristianstads tingsrätt föll i våras. Hennes ex hade visserligen hunnit sticka från brottsplatsen när polisen kom, men hittades strax därpå ute på en åker i närheten. Fängelsedomen blev en lättnad, men för Emma är mardrömmen långt ifrån över. Hon lider av ångest och posttraumatiskt stressyndrom och har varit på otaliga läkarbesök sedan hon fick lämna sjukhuset i januari.

Vardagen blir aldrig mera sig lik. Emma, som hade planerat att i höst börja läsa till redovisningskonsult, orkar nu bara läsa en rad text i taget. Synnerven på vänster öga är förstörd och går inte att operera.

– Halva mitt synfält är borta och ögonen vätskar sig om jag läser längre texter, förklarar hon.

Hon tappar lätt koncentrationen, får ofta minnesluckor och klarar bara av att köra bil korta sträckor i taget. Det stora stödet från vänner och familj har varit räddningen hittills. Och Emma har valt att inte vara tyst.

– Jag pratar gärna med de som har frågor eller undrar. Jag har varit tyst så länge.

Samtidigt vet hon att vägen till att må bättre kommer att vara lång. De första månaderna efter mordförsöket klarade hon inte av att gå ut genom en dörr utan sällskap av en annan vuxen.

– Jag vet att ingen står på andra sidan, men är alltid rädd ändå.

Fotnot: Emma heter egentligen något annat.