"Hur många skulle sitta en natt i israeliskt fängelse för att skapa rubriker?"

– De som kallar mig "mediakåt" har nog inte tänkt så långt. Hur många människor skulle sitta en natt i israeliskt fängelse för att skapa rubriker?

Vi träffar honom 20 minuter innan han – ännu en gång – ska berätta om sin omtalade resa i Israel och Palestina. Denna gång på hemmaplan, i Ebenesersalen i Hässleholm, några mil från barndomshemmet i Vittsjö. Det var i Vittsjö, när han var elva år, som hans politiska intresse väcktes.

– Jag och några kompisar fick en straffuppgift i skolan, vi skulle titta på en valdebatt i tv. Politikerna skulle prata om sina visioner, men allt vi hörde var kortsiktigt gnabb om kortsiktiga saker, säger han och berättar att det var när ett skäggigt språkrör – Birger Schlaug – tog till orda, som han och kompisarna lystrade.

– Han vågade drömma, han vågade ha visioner.

Sedan den dagen är Fridolin och hans tre "medbrottslingar" miljöpartister. Vad de straffades för?

– Vi hade väl pratat för mycket. För övrigt ett vanligt problem hos politiker, skrattar han.

Men Gustav Fridolin brukar inte nöja sig med att bara prata. En plankningskampanj mot Stockholms lokaltrafik, vampyrklädnad för att fästa uppmärksamhet på tandvårdsproblematik och demonstrationer i Göteborg är några av hans ageranden som väckt debatt. Och så nu senast gripandet på Västbanken.

När han fängslar publiken# i Ebenesersalen med sin reseberättelse är inte gripandet och dess efterföljder i fokus. Han berättar om de människor han mötte – israeler och palestinier – och ger deras bild av den mur som Israel nu bygger upp. En mur som Israel hävdar är som skydd mot terrorism, men som palestinierna ser som en avskärmning från sitt eget land.

Fridolin hade tre anledningar att åka:

– Den första är att jag sitter i EU-nämnden. Då är det bra att ha mer koll på situationen än vad man kan få genom att läsa rapporter, säger han.

– Den andra är att när Anna Lindh var utrikesminister hade vi en diskussion om ett antal utländska fredsaktivister som blivit skjutna i Israel. Hon uttryckte en oro över att detta skulle leda till att organisationer skulle välja att inte fortsätta sitt arbete där och underströk vikten av internationell närvaro i området.

En resa till Irak, efter krigets slut, gav honom den tredje anledningen:

– Jag insåg att om man ska förstå situationen där helt och fullt måste man också förstå den andra delen av Mellanöstern.

Kritiken han fått# här hemma kan han ta. När det gäller den kritik som berör finansieringen av resan – han har ansökt om ett studiestipendium som delvis täcker kostnaderna – svarar han bara:

– Jag har betalat allt själv.

Vad gäller hans person, och den uppmärksamhet han får, suckar han:

– Det här är jag. När jag röstades in i riksdagen lovade jag mina vänner att riksdagen inte ska få förändra mig. Jag ska förändra riksdagen. Jag är den här personen som har svårt att se orättvisor utan att protestera mot dem. Jag reste inte ner för att protestera, men när jag är på plats måste jag självklart ställa upp för dessa människor som stod och försvarade sina olivträd.

Han beskriver gripandet# i olivlunden som relativt odramatiskt till en början. Han och Frederick Batzler, International Solidarity Movement (ISM) kom till byn Budrus, som blev det sista stoppet på resan längs murbygget. De kom för att möta människorna där, men byn var i princip tom.

– Då upptäcker vi att alla står borta vid olivodlingarna. Barn och vuxna. När vi kommer fram dit står ett 50-tal soldater framför oss och en amerikansk fredsaktivist börjar diskutera med en av soldaterna. Det är ingen trevlig diskussion men den är inte heller hätsk. Men plötsligt när vi står där och gör vad vi är där för att göra: titta på, gör soldaterna en stor framryckning med tårgas, ljudgranater och skjuter med gummikulor. De griper de vita de får tag i. Uppenbart är idén att få bort oss, för så fort vi är i säkerhet ser vi hur de laddar om med skarp ammunition.

Det var i detta läge som hans närvaro i Israel uppmärksammades. Svenska och internationella medier reagerade på att en riksdagsman var på plats. Rubrikerna här hemma blev stora, och oron hos familjen hemma i Vittsjö växte.

– Som tur var lyckades jag få iväg ett meddelande till mamma om att det inte var så farligt, strax innan vi sattes i fängelse, berättar Fridolin.

Nu är familjen naturligtvis glad att han är tillbaka.

– Men liksom jag själv är de ledsna över att jag inte hann fullfölja min resa, tillägger han.

Egentligen skulle han ha stannat i området till den 11 januari, och bland annat träffat miljöpartistiska parlamentariker från andra länder.

Fridolin brinner för# att Israel-Palestinakonflikten ska få en lösning, även om den just nu ser ut att vara långt borta. Han är, liksom FN:s säkerhetsråd och regeringarna i EU emot murbygget, men fördömer även palestinska terrordåd. I nuläget är det muren han lägger fokus på

"Av historien har vi lärt oss att murar och getton inte löser några problem, snarare skapar fler" skriver han på sin hemsida.

Sin publik i Ebenesersalen uppmanar han till bojkott av israeliska varor. Han är som sagt en man av handling, utöver ord. Och nästa aktion? Vilka rubriker får vi läsa?

Gustav Fridolin skrattar när han får frågan.

– Jag kommer att jobba på precis som alltid. Jag har en förhandling nästa vecka om en ny aktiebolagslag, men jag tvivlar på att det blir något ståhej om den.

Eva Emmelin

044-18 56 13

eva.emmelin@kristianstadsbladet.se

Fakta Gustav Fridolin

Ålder: 20

Född: Önnestad

Uppvuxen:# Vittsjö

Bor: Stockholm

Familj:# Mamma, bror och syster

Utbildning:# Gymnasieprogram med journalistisk inriktning

Yrke: Miljöpartistisk riksdagsledamot, sitter som i suppleant i försvarsutskottet, ledamot i konstitutionsutskottet, suppleant i lagutskottet och suppleant i EU-nämnden

Intressen:# Bio, böcker och att umgås med vännerna

Aktuell:# Greps på nyårsaftonen och satt i israeliskt häkte efter en demonstration mot den mur Israel bygger på Västbanken