Inga riktiga rariteter på antikvärdering

Han kom i sällskap med tidningen "Antikvärldens" chefredaktör Winston Håkanson och tillsammans delade de med sig av sitt kunnande om möbler, konst, silver, smycken, glas, porslin och allmoge. De hjälpte till att värdera folks föremål och berätta varifrån de kommer.

- Jag har ju hållt på med det här i 35 års tid och sett mycket, säger Peter Pluntky. Men i bland händer det att det dyker upp grejor som man aldrig har sett.

Han betonar att teknikhistoria och barnkultur är hans bitar i tv-programmet.

- Så kommer folk hit med briljanter och äkta mattor så går frågan över till Winston!

När det gäller antikviteter så är Peter Pluntkys önskan att få öppna folks ögon för deras saker.

- Jag vill väcka intresset för historia i ett slit- och slängsamhälle, säger han. Folk utan historia är ett rotlöst folk.

På frågan om det går att investera i antikviteter svarar han nej.

- Då är pengarna mer välanvända om man går på krogen! Jag menar att samlandet bygger på ett genuint intresse.

Det går mode inom antikviteter också och det som är högt värderat ena årtiondet kan ha tappat i värde tio år senare. Ett sådant exempel är trattgrammofonen. Kristianstadsborna ville passa på att få föremål värderade av experterna och en man kom upp på scenen med en stor mässingsplatta.

- Ett kinesiskt trollspel har inspirerat tillverkaren, säger Peter Pluntky. De är 500-800 år gamla, detta är modernt, och man kan se motivet i en spegel. Detta är en souvenir eller dekorationspjäs som är värt 500 kronor, kanske en tusenlapp.

En liten vas från Tyskland eller Frankrike, så kallat biskviporslin, kommer Irma Lejonborg med.

- Det var populärt med småpryttlar i slutet av 1800-talet som ställdes i vägghyllor, säger Peter Pluntky. Den är hel, det är bra, men ger inga jättepengar. Det handlar om hundralappar.

Två andra prydnadssaker, sköna damer med hundar, finner han mer intressanta.

- Sådana tycker folk om, de är från 1920-30-talet och ser bra ut. De ligger på 1 500-2 000 kronor.

Kön fram till scenen fylls på efter hand och antikvärderingen spretar åt olika håll. Någon riktig raritet dyker dock aldrig upp.

En tekanna från sent 1800-tal betingar 400-500 kronor, en ljusstake av silver från 1930-talet är inte värd sin vikt i guld. Tvärtom. - Silver är inte så populärt i dag, säger antikexperten.

Däremot fattar han tycke för en emaljerad dosa, som är ett trevligt cigarettetui, värt ett par tusenlappar.

Han synar ljusstakar från Skultuna bruk och en militär dricksflaska med patentkork. Bornholmskeramik känner han dåligt till, medan ett glaspäron av kände Vicke Lindstrand faller honom i smaken.

Första leksaken är ett hopbygge från bygglådan Fac från 50-talet, roligt att se, men inte mycket värd. Symaskinen i plats till dockskåpet ska ägaren vara rädd, värd en hundring eller två, men bland de första leksakerna tillverkade i plast. En plastdocka från England med 50 år på nacken kan också vara värd en hundring.

Så håller han på och bjuder på en innehållsrik resa bland Kristianstadsbornas personliga ägodelar, mer eller mindre värdefulla.