”Innan hette det åldersdiabetes”

– De kommer från Socialstyrelsen och jag har arbetat aktivt de senaste tre, fyra åren med att hitta arbetsmetoder för att implementera dem. Det handlar om vård och behandling av patienter med diabetes och fokus på hela sjukdomen, alltifrån ögon till fötter, så att patienterna får optimal behandling utifrån den kunskap och de riktlinjer som finns tillgängliga i dag.

– Det känns som att den ökar och den ökar ganska snabbt, inte bara bland äldre utan den drar sig ner i åldrarna. Innan hette det åldersdiabetes, men så är det inte i dag. Jag har patienter på Näsby vårdcentral som är födda på 90-talet och det är ganska alarmerande. Det är ingen sjukdom man blir av med utan man får bära med sig den resten av livet. Så vi måste lära patienterna att leva med den varje dag, året runt. Vården måste individualiseras, det är lite som med kläder, ”en storlek passar inte alla”.

– Jag tror att det är vårt sätt att leva, att vi inte rör på oss som innan och att vi äter kost som inte är anpassad för vår kropp. Man pratar mycket om en välfärdssjukdom, men det handlar om både arv och miljö.

– Ju tidigare man upptäcker sjukdomen desto bättre är det. Då är chanserna goda att nå så bra värden att man kan minimera risken för framtida komplikationer. Mycket ansvar vilar på patienten, att motionera och äta rätt. Sjukdomen är förenad med ganska mycket krav, men det finns inga förbud. Allt handlar om att få ett blodsocker i balans och man kan kompensera mindre nyttig kost med mer motion, till exempel. Får vårdens del går arbetet ut på att förbättra omhändertagandet av patienten, att hitta nya, effektiva arbetsmetoder och att följa utvecklingen. Förändringarna i sjukvården sker i snabb takt och kraven ökar, det gäller att hela tiden hitta nya arbetssätt som gagnar både patienter och personal.