KB testar: bullriding

Jag kan tillägga att dagens test var det mest omtalade på redaktionen under onsdagen. När jag på förmiddagen frågar min kollega Åsa Carlsson efter ett telefonnummer säger hon:

- Glöm inte att du ska luta dig bakåt.

Rådet gör mig inte mindre nervös och jag känner att jag måste prestera max i detta dagens test. Det står trots allt en del ära och heder på spel. Jag känner att det är viktigt att sitta kvar ganska länge.

Några minuter senare kommer en annan kollega ner och säger att han tänker webbfilma. Hjärtat slår hårdare och en klump i magen börjar gro. Sedan blir jag arg på mig själv. Jag ska väl egentligen inte tycka att detta är någon match. Jag letar i minnet och konstaterar snabbt att det bara är min tävlingsinstinkt som gör sig påmind. En smula nervositet är bara bra.

Det blir eftermiddag och dags att bege sig till Stora Torg. Väl där förklarar Kaiza Nilsson från Lonestar Konferenscenter vad som gäller när det är dags för mig att rida på tjuren.

- En hand som håller i repet, andra handen i luften och du måste utropa cowboy-ljud som jihaa under tiden, säger hon.

Det är bara att lyda.

Kaiza Nilsson lånar dessutom ut sin cowboy-hatt till mig så att jag inte ska se ut som en amatör.

- Tänk på att när tjuren rör sig åt ena hållet ska du åt andra. Och var smidig, skriker hon till mig på väg upp på tjuren.

Jo, tjena. Det låter ju hur lätt som helst.

Jag sätter mig tillrätta och inser att tjuren är ganska hal. Hjärtat slår nästan så högt att jag hör det och adrenalinet pumpar.

Programmet, som är samma för alla, sätter igång och det börjar ganska försiktigt. Plötsligt snurrar tjuren runt och rycker åt andra hållet. Det betyder att jag hamnar på sidan. Efter ytterligare några sekunders färd hängandes lyckas jag komma upp på ryggen igen men då snurrar tjuren åt andra hållet. Ganska snart ligger jag på madrassen lite arg på mig själv över att jag underskattade kraften. Kaiza Nilsson meddelar att jag fick 24 sekunder som tid men att jag får testa en gång till.

Jag hoppar upp igen och bestämmer mig för att bara slappna av och hänga med den här gången. Och det går faktiskt bättre. 32 sekunder blir mitt nya rekord. Med det blir jag godkänd av Kaiza Nilsson.

Efteråt är jag lite skakig efter att krampaktigt ha hållt mig kvar. Men jag måste erkänna att bullridingen har blivit lite av min nya favorit. Min hand är röd och skinnet avskaft på ett par ställen av mitt fastklamrande men det var det definitivt värt.