Kvinnors pensioner mycket lägre än männens – ”Trodde att man skulle få det bättre”

Några späda björkkvistar är på väg att slå ut i vasen med tygtulpaner på köksbordet i Tollarp. Vanja Berg lägger undan högen med räkningar och pensionspapper och sätter fram kaffe och sockerkaka. Hon är en av många kvinnor som jobbat ett helt liv, men också varit hemma med barn, och nu har en mycket låg pension att leva på.

– Jag fick 87 kronor mer i pension i år, samtidigt höjdes hyran med 96 kronor. Då går jag ju back, utbrister hon och sätter sig ner.

Hon har varit kommunanställd hela sitt liv, först som kartritare i Kristianstad, senare inom hemtjänsten i Vittsjö. Hon började jobba efter studierna när hon var 20 år, och pensionerade sig vid 65. I nio år, när barnen var små, var hon hemma. I övrigt har hon alltid jobbat heltid.

– De flesta av mina väninnor har jobbat deltid när barnen var små. Jag ville gå ner till halvtid men det kunde jag inte med mitt jobb, så då slutade jag. Jag ville inte ha barnen hos dagmamma, har man skaffat barn vill man ju ta hand om dem, säger hon.

Skillnaderna i vad män och kvinnor får ut i pension är stora. Den genomsnittliga förvärvsinkomsten, där pension ingår, för kvinnor i Kristianstads kommun efter 65 års ålder är 196 000 kronor om året. Motsvarande siffra för män över 65 år i kommunen ligger på 286 000 kronor. Männens förvärvsinkomst är alltså i snitt drygt 90 000 kronor högre om året än kvinnornas.

Att kvinnornas pensioner halkar efter finns det flera förklaringar till. Män tjänar mer än kvinnor, kvinnor tar ut största delen av föräldraledigheten, går oftare ner i deltid under småbarnsåren och vabbar mer.

Straffet kommer som ett brev på posten – i pensionskuvertet.

– Jag tycker inte att det är rättvist när man har jobbat och slitit, säger Vanja Berg.

Hon klarar det nödvändigaste, men någon guldkant på tillvaron blir det inte.

– Jag sparar och sparar. Det viktigaste är ju mat och hyra, sen får resten vara, konstaterar hon.

Maten är en kostnad som det gäller att hålla nere.

– Man har jobbat i ett helt liv och trodde att man skulle få det bättre. Men jag har accepterat situationen, att man får vända på slantarna.

Vad önskar du att du skulle kunna göra?

– Ha mer socialt umgänge. Men allting kostar, att gå på en seniorträff kan kosta 100 kronor, sånt kan man inte hålla på med. Och att ta en bussresa till Malmö och gå på teater, det kan jag inte, då skulle hela min ekonomi spolieras.

För en tid sen bjöd Vanja Berg tillsammans med några andra kvinnor i Tollarp in politiker från Socialdemokraterna för att diskutera situationen för Sveriges så kallade ”fattigpensionärer”.

– Det som behövs är att vi kvinnor går samman och gör uppror. Att vi stöttar varandra och är tydliga med att vi inte finner oss i det här, säger Vanja Berg.

Det tycker även Rose-Marie Norrman Jönsson, även hon bosatt i Tollarp. Hon har hos en nära anhörig sett hur den snåla pensionen påverkar livet.

– De som är ensamstående har ju problem. Jag tycker att det är en glömd grupp i samhället, säger Rose-Marie Norrman Jönsson.

Politikernas löften om förbättrade villkor för de med sämst pension ger hon inte mycket för.

– Politikerna sitter och höjer sina egna arvoden. Att tillsätta utredningar hjälper inte de kvinnor som sitter med den här pensionen månad efter månad. Några kronor extra i pension är som att spotta på folk. Det är skamligt att bete sig såhär mot vanliga människor som har gjort rätt för sig hela tiden, säger hon.

Hemma hos Vanja Berg har kaffet dukats av. Hon älskar blommor och sin lilla trädgårdsplätt utanför marklägenheten där hon precis som vanligt planerar för en rabatt med vita liljor till sommaren. Vanja Berg fingrar lite på en orkidé som står i vardagsrumsfönstret. För en vecka sen fick hon nog av att alltid hålla i slantarna.

– Jag tänkte att nu får det vara nog. Nu åker jag in till Kristianstad och köper en orkidé som var på rabatt. Det piggar upp lite grann.