Två piloter, en vinschoperatör, en ytbärgare och en tekniker. Tillsammans utgör de en besättning. De jobbar i skift, fem dygn i sträck. Teknikern ska kunna infinna sig på flygplatsen inom loppet av en timme, medan de andra bor i moduler bredvid räddningshelikopterns hangar för att genast vara insatsberedda. Förändring och kriser är en del av jobbets livsstil och att besättningen fungerar väl ihop är en grundförutsättning.

– Vi har jobbat i mer än tio år tillsammans. Det är som en andra familj, säger Niclas Bankert som är ytbärgare. Hans arbetsuppgift är att på smidigaste sätt föra den nödställda till helikoptern, antingen via vinschning eller med någon annan metod.

På Kristianstad Österlen Airport är det fyra besättningar som jobbar i skift. Under sommaren ser konstellationerna lite annorlunda ut då man kan ha semesterbesättningar.

Även om juli normalt sett är den månad då räddningshelikoptern har som mest att göra, upplever besättningen att det varit ovanligt många larm i sommar.

– Vi har inte sammanställt några siffror ännu, men min känsla är att det är mer än vanligt. Det kan nog dels bero på det varma vädret som gör att folk badat mer, och dels på att vi halverat vår flygtid till många folktäta orter som gör att vi bli kallade på fler larm, säger Niclas Bankert.

Sjöfartsverkets räddningshelikopter har ett nationellt uppdrag, men har även bilaterala avtal med flera grannländer. Ofta flyger de och hjälper till vid räddningsinsatser i till exempel Danmark, Tyskland och Polen.

– Det är väldigt varierande vart vi kallas på larm, men det blir mycket badplatser. I går var vi till exempel i Danmark och hjälpte till vid en drunkningsolycka, säger Niclas Bankert.

När larmet går är det Geir Harang, Anders Olsson och Carl-Johan Ludwig som följer med honom upp i räddningshelikoptern. En normal dag kan innebära allt från drunkningsolyckor till personer som slitit av lemmar vid arbete på lastfartyg. På frågan hur de orkar psykiskt är de eniga.

– Det här är ett jobb. Man fokuserar på att lösa uppgiften, inte engagera sig emotionellt. När vi åker ut förbereder man sig på det värsta, säger piloten Anders Olsson.

– Fast samtidigt har vi ett ömsesidigt förtroende och stor ödmjukhet inför varandra. Här försöker ingen tuffa sig utan vi är öppna mot varandra, säger Geir Harang som är vinschoperatör.

I det dagliga jobbet ingår också övningsarbete. Under sommaren kan det bli svårt att hinna med på daglig basis på grund av den höga belastningen, men under höstens intåg blir det desto mer.

– Då brukar det lugna ner sig med larmen. I slutet av augusti och början av september blir det fler övningar, och då framförallt på kvällen. Då ligger fokus på mörkerträning, berättar piloten Carl-Johan Ludwig.

Om de som räddningspersonal är stationerade i Kristianstad eller Kallinge menar de själva inte spelar någon större roll.

– Det kanske ligger någon regional prestige i att ha oss närvarande, men om vi utgår från punkt A eller punkt B förändrar ingenting, vi ska alltid vara insatsberedda på 15 minuter. Och såhär på sommaren är vi ofta upp i luften på fem, säger Niclas Bankert.