Majoritet av intagna knarkar
Jerker Eklund har 15 år bakom sig inom kriminalvården och arbetar idag som kriminalvårdsinspektör på Centrumanstalten i Kristianstad, där han är chef för motivationsavdelningen med 22 intagna, som alla är narkomaner.
Avdelningen kom till så sent som 2002 i samband med en storsatsning från regeringshåll mot missbruk och narkotika på landets anstalter. Utöver den finns en normalavdelning och en behandlingsavdelning, men den senare finns inte i Kristianstad. Till den flyttas intagna, som har blivit motiverade att sluta missbruka, från motivationsavdelningen.
– Men hittills är det bara en som har gått vidare till behandlingsavdelningen, berättar Jerker Eklund. Enligt honom beror det främst på att den genomsnittliga strafflängden är så kort att de intagna inte hinner bli tillräckligt motiverade eller få behandling.
– Men det är inte säkert att vi hade lyckats ändå, för många är jätterisiga och kommer hit med ett aktivt missbruk direkt från gatan, så det kan ta upp till en vecka att bara tända av och bli människa igen, förklarar han.
Och även inne på anstalten finns det oftast tillgång till narkotika.
– Det finns hur många sätt som helst att smuggla in den, och ibland känns det som att vi alltid ligger steget efter, för om vi stryper en kanal, så dyker det upp en ny, berättar Jerker Eklund.
Bakgrunden till det är förstås att det finns en marknad och pengar att tjäna för säljarna.
– Det är säkert dyrare att köpa inne på anstalten också på grund av riskerna med smugglingen, så även om de allra flesta vill sitta drogfritt, och vara rena, är det inte många som orkar stå emot när narkotikan kommer in, förklarar han.
Att helt strypa införseln är enligt honom orealistiskt.
– Då skulle vi tvingas skära av alla kontakter med yttervärlden och det vill vi inte, för vi måste vara en del av samhället, eftersom de intagna ska återvända dit en dag, förklarar han.
Ofta återvänder de då till samma liv och missbruk som tidigare, vilket förr eller senare gör att de hamnar på anstalt igen. – Jag har en känsla av att missbruksbrotten har ökat och ligger bakom dagens höga beläggning, för jag har inte varit med om maken på platsbrist på alla mina år inom kriminalvården, berättar Jerker Eklund.
Enligt honom har det också bidragit till att arbetet med narkotikabekämpningen inte har kommit så långt som det hade gjort annars.
– Folk placeras där det finns plats och inte där de borde placeras ur behandlingssynpunkt, berättar han.
Det positiva är dock att det finns behandling att få idag, vilket inte var fallet för bara några år sedan.
– Men till syvende och sist är det individen som avgör, för vill man inte sluta så funkar ingenting, konstaterar han.