Med nos för livräddning

Vi lämnar Landön och beger oss ut i Hanöbukten. Havet glittrar i solskenet. Längst fram i båten står treåriga golden retrievern Mascott.

På Lindö tar resten av de frivilliga sjöräddarna emot oss. Sjöräddningsstationen i Yngsjö har övat hela förmiddagen. Livräddning från vattenskoter i havet och livräddning uppifrån ett tak.

Sjöräddningssällskapet är en frivillig ideell organisation som inte kostar en krona i skattemedel. Sjöräddarna måste alltid vara på sin vakt. Dygnet runt, året runt. I solsken som storm. Men det är också medlemmarna som styr. Ingen annan kommer och talar för dem hur de ska göra.

– Drivkraften är framförallt att hjälpa människor när de behöver det. Sedan får man också friheten att vara ute mycket. Just att vi är fria och inte styrda gör nog att man får en annan inställning till hela den här grejen, säger Patrik Menander, ställföreträdande stationsföreståndare. Det är inte bara människor som gillar att rädda liv. Hunden Mascott stortrivs på havet och för honom är livräddning närmast en lek.

Övningen startar. Sjöräddningen droppar av en person i vattnet och åker i väg med gummibåten.

Därefter är det Mascotts tur att visa vad han kan. Hunden ställer sig längst fram, nosar och ganska snart börjar han skälla för att visa att han fått vittring.

Sedan hoppar han tillsammans med matte Meja Kåmark, över till Rescue runnern, den specialbyggda vattenskotern. Därifrån arbetar han precis lika bra.

– Det är en underbar hund. Den är glad i vatten och älskar arbete. Men det krävs förstås mycket jobb. Hundarna föds inte så här, säger Meja Kåmark. Golden retrievers är på många sätt en idealisk ras för livräddning. Hunden är aktiv, lättlärd och trivs i och omkring vatten.

Men egentligen går det bra att använda vilken hund som helst.

– Hundarna, med sitt fantastiska luktsinne, har ju alltid haft den här förmågan. Det är bara så att vi har kommit på att det går att utnyttja till livräddning på sjön. Framförallt har vi nytta av det när det är dimma och vi inte ser själva, säger Cecilia Jarl, som själv har en tysk mellanspets i träning.

Det finns i dag två färdigutbildade livräddningshundar i Skåne. Men mycket pekar på att det snart blir allt fler.

– Det är väldigt kul helt enkelt. Det är viktigt att kunna rädda ett liv. Och det är extra roligt att kunna göra en sådan insats tillsammans med sin hund, säger Meja Kåmark.