Missnöjet gick inte att ta fel på
Jag har alltid förundrats över denna förmåga. Att med sin blotta närvaro förmå fylla ett rum med sitt misslynne, att ge omgivningen en känsla av olust med sin blotta närvaro som redskap.
Men icke blottmänniskor kan äga denna gåva, har vi erfarit.
Syrran packade sin väska och for till Japan. Under hennes bortavaro står stugan i Jularp till vårt förfogande, om vi behagar. Vi behagade och for dit sistlidna helg. Passa er för den gamla katten, hon kan vara en smula siggig, hälsade systern innan hon försvann till andra sidan jordklotet. Men "siggig" var bara förnamnet, skulle det snart visa sig.
Närvaron av djur var ganska påtaglig under vårt besök i Jularp. Nätterna kan vara en smula spöklika med ylande vargar och råmande myskoxar innan man vänjer sig. Inte så konstigt med tanke på att stugan ligger bara ett stenkast från Skånes Djurpark.
Mest påtagligt vardockinte vargar, oxar och andra djur som gjorde sig påminda med sina läten.
Det var katten, den gamla kättan, som i huvudsak tog vår uppmärksamhet i anspråk. Hon klargjorde omedelbart vid vår ankomst att vi inte var välkomna. Vi döpte henne omgående till Surkättan från Jularp.
Trots flera försök lyckades ingen av oss närma sig Surkättan. Inte heller Morris, som är vän med allt som rör sig, förmådde lisma in sig hos henne. Inte ens en tallrik gräddfil kunde förmå henne att se oss med blidare ögon, så vi gav upp våra ansträngningar att vinna hennes gunst.
Vi försökte ignorerahenne, men det var omöjligt. Hon var städse närvarande och utstrålade ett missnöje som inte stod att ta fel på. Vi var inkräktare på hennes domäner och hon hade i princip rätt i detta. Även om vi inte alltid kunde se henne fanns hon ändå i närheten, dold, spanande från något buskage. Vi kunde känna det, tydligt ana hennes misshag som fyllde den luft vi andades.
Så inträdde aftonen och vi drog oss inomhus för att tillbringa dygnsvilan i kattfri miljö. Jag behövde inte räkna får för att somna. Jag gissade djur. Var det skrän av en rackelhane som hördes där ute? Och bröl från en uroxe kanske? Ett lodjur? Hur låter ett lodjur egentligen? Var det en berguv eller en slaguggla? Strax föll jag i Morfeus armar.
Jag vaknade tidigtmed en känsla av att genomströmmas av stark olust. Jag slog upp mina blodsprängda och såg mig omkring. Allt verkade normalt tills jag höjde blicken mot fönstret. Där utanför, på fönsterblecket, satt Surkättan uppumpad som en luden fotboll och borrade en mördande blick rakt igenom mig.
Jag var tacksam för fönsterglaset som skilde oss åt. Denna blick, som borde ha borrat hål genom glaset, var inte blott av en sur huskatts, utan desto mer av en vild utsvulten tiger icke aktade för rov. Inte ens ett uppvaknande med en skarpladdad pistol mot huvudet skulle känts mer hotfullt.
I ett mästerskap om suraste katten skulle Surkättan från Jularp tvivelsutan ha intagit den översta platsen på prispallen.